Sen var det ju det där med håret...

Jag har under en längre tid funderat om det inte var dags för mig att försona mig med min egen gråsprängda hårfärg och skaffa mig en kort och mogen frisyr. Jag är urless på att hålla på och färga och färga... Därför bestämde jag mig i samma ögonblick jag fick veta att jag hade cancer att jag skulle sluta färga och klippa av mig håret i en kort frisyr, som en förberedelse inför att tappa det helt. Det blev liksom en legitim anledning att göra en så drastisk förändring...

Men nu säger min läkare att jag inte kommer att tappa håret. Och det är väl gott och väl så! Men nu står jag här med mitt beslut och undrar lite hur kaxig jag egentligen är - törs jag göra det även utan att ha något att skylla på?