Så vackert!

Har du någonsin varit säker på att du skulle dö? Jag menar inte någon allmän rädsla för döden. Inte en kort dödsångestattack för att det hugger i hjärttrakten. Inte vanlig "livet-är-så-kort-ångest". Utan en övertygelse om att det här kommer verkligen att ta mitt liv. Jag kommer att dö. Alltså nu. Inte sen.

Har du förberett dig på det värsta?  Tänkt ut vad du måste hinna göra? Säga? Visa? Funderat över hur dina barn ska klara sig? Hur ensam din älskade kommer att bli? Vilka spår du kommer att lämna efter dig hos släkt, vänner och i omvärlden? Tänkt hur din begravning ska vara?

Hoppas inte!

Men om du har så hoppas jag också att du fått uppleva det jag upplevt idag. Hur den känslan sakta rinner av dig. Att de lyckotårar som inte vill sluta rinna sköljer bort ångest, oro och rädsla. Och att du istället fylls med ofantlig lättnad och försiktigt hopp om framtid - hopp om liv.

Jag träffade alltså läkaren idag. Samma läkare som gav mig besked om att cancern var tillbaka för 10 månader sedan. Samma läkare som sa att det inte var säkert att det gick att bota. Idag säger hon att nästan allt är borta.  Allt i området kring hals och nyckelben är borta. Allt i armhålan. Borta. Puts väck! Tumörer jag inte ens visste att jag hade ( i lungorna) är borta.

Och de tumörer jag har i magen - som inte är strålade - de minskar fortfarande. De är inte helt borta. Men de minskar. Krymper. (Och om de skulle sluta krympa innan de är "normalstora" så kommer de också få en dos strålning. Det är en backup-plan. Men som det ser ut nu kommer det inte att behövas.). De kommer att ha mig under kontroll och övervakning - varannan eller var tredje månad kommer det att bli undersökningar för att hålla koll på de här små satarna. Jag känner mig i tryggt förvar och känner otrolig tacksamhet mot dessa hjältar inom sjukvården. Inom vetenskapen. (In science we trust, eller hur Alva?)

Det är en bit kvar till helt FRISK men det känns som ljuv poesi när min läkare uttrycker att jag INTE LÄNGRE HAR EN AKTIV CANCERSJUKDOM!

INTE LÄNGRE...
INTE AKTIV CANCER...
INTE CANCER...

Så vackert!

(#fuckcancer #golife #godjul #gottnyttår)

God fortsättning!

I morgon är det dags för nya besked. Innan jul var jag på röntgen och jag har lämnat all sköns diverse prover. I morgon är det dags att få resultaten. Hoppas naturligtvis på det bästa men är förberedd - så mycket man kan vara - på det värsta.

För under senaste veckorna har jag inte mått så bra. Varit väldigt trött. Känt mig allmänt påverkad. Haft ont i armhålan och tycker mig känna knölar både här och där. Det kan bero på strålskador. Det kan bero på hjärnspöken. Men det kan också bero på att cancern är kvar.

Jag har faktiskt hela tiden varit inställd på att även våren kommer att upptas av behandlingar. Jag tror inte att det är färdigt ännu. Jag tror att det behövs mer. Det är väl så klart delvis en mental gardering. Förmodligen ett sätt att hantera det jobbiga och inte hoppas för mycket.

Men det är klart jag gärna har fel!

I dessa tider önskar vi varandra en riktigt god fortsättning! Det önskar jag er alla av hela mitt hjärta. Och det önskar jag också mig själv. En riktigt god fortsättning. På julen. På det kommande nya året. På livet.