lördag 30 april 2011

Vintern ra!

Valborg! Den ultimata högtiden för de unga....och för andra som fortfarande tror att de är unga! För oss som har cancer (unga eller inte längre så unga) så är det bara ännu en dag i paradiset! Jag hoppas att ni har uppmärksammat Cancerfondens uppmaning att bli livsviktig! När jag tittar på en av kampanjens kvinnor som håller på och rengör ugnen och texten säger; vilken fantastisk stund, så gråter jag en skvätt. För jag är där! Jag vet att varje stund av vardag som passerar innebär att jag fortfarande är en del av verkligheten. Och jag njuter av varje minut...

Och jag hoppas att alla ni som har en slant över vet hur ni ska spendera den!!! http://www.cancerfonden.se/

Men ändå så är det inte så mycket tankarna kring cancer som bygger bo i mitt huvud just nu. Jag funderar istället mycket kring vänskap, värderingar, åsikter och ställningstaganden.  Jag funderar kring hur människor förändras, hur vi kan mötas och hur olika åsikter kan få plats. Utan att vi motarbetar varandra!

För tillsammans kan vi - det är jag helt fortfarande helt övertygad om!!!

torsdag 28 april 2011

Väntar!

Det spelar ingen roll hur jag försöker maskera min tillvaro. Jag försöker jobba, jag försöker dansa, jag försöker umgås och leva rätt normalt. Men det jag egentligen gör är väntar! Det betyder inte att det jag försöker sysselsätta mig med under tiden är betydelselöst. Tvärtom - det betyder allt och hindrar mig från att bli helt galen. Men det som hela mitt väsen ägnar sig mest åt är att vänta.

Det är ju inte precis någon favoritsysselsättning - även om jag faktiskt tillskriver mig egenskapen tålmodig. Men nu är så mycket oro och ängslan inblandat att tålamodet inte förmår vara det som råder. Jag vill veta! Jag vill ha den där planen för hur behandlingen ska se ut. Jag vill veta vad jag har att förhålla mig till. Nu!

Men jag är, som tur är, också en förstående person som inser att saker tar tid. Prover måste analyseras, remisser behandlas och administreras, läkare måste ha tid, avdelningar måste ha plats, det finns andra som är sjuka - kanske sjukare än mig (?) osv, osv, osv...

Men hur mycket jag än förstår och begriper och resonerar med mig själv så hindrar det mig inte från att vänta!

onsdag 27 april 2011

Och så önskar jag mig...

Ok - nu har jag hittat vad jag vill ha. Synd att jag redan har fyllt år i år annars skulle jag så klart ha skrivit det på min önskelista... Men om det är någon miljonär (man behöver ju inte ens ha en HEL miljon över) som av en händelse skulle passera min blogg och fatta sympati för mig så kommer här ett tips:

Välkommen!

Ja - så går det när man har tid (men ingen ork) som måste fördrivas med aktiviteter som fångar ens intresse så att man glömmer för en stund!

tisdag 26 april 2011

Inte menade jag så inte!

Cancer är en sjukdom som inte tar någon som helst hänsyn till under vilka förhållanden du lever. När man läser mitt senaste inlägg så kan man kanske skulle kunna få för sig att jag tycker att det är mer i sin ordning att få cancer om man är opriviligierad, utan familj och kärlek. Inte menade jag så inte! Jag menar egentligen bara att det blir ännu mer overkligt att jag är sjuk efter en helg som denna!

Bara så ni vet!

måndag 25 april 2011

De måste ha fel!

Alltså vad säger man efter en sån här helg? Vädergudarna har sannerligen varit med oss. Det är som om de såg ner på mig och sa; Marie - den här helgen är för dig! Här får du sol, värme, möjlighet att vara med dina kära, möjlighet att göra det du vill och hitta den styrka du behöver! Här - ta vara på så mycket av det goda livet som du bara kan!

Och det har jag sannerligen gjort. Och idag - på min dag - när jag fick bestämma alldeles själv blev det så klart skogen! Ingenting ger mig styrka som doften av skog! Och hur vackert är det inte när blåsippor och vitsippor sprider sig i backarna?


 
Avslutar helgen med en god whisky och Mamma Mia (för vilken gång i ordningen vet jag inte). Gråter som vanligt när Meryl sjunger "Slippíng trough my fingers". Gråter lite extra idag för att jag har packat iväg Alva till att bo på Ynglingagatan i några veckor under renoveringen. Silly tears! (Madde hur klarar du av alla mil till Barcelona??)

Jag vet att jag är lyckligt lottad, priviligerad med underbar familj, bra jobb, vänner och en stor, stor kärlek... Och efter en sån här helg så är det nästan så att jag tänker; cancer - jag? Nej, det kan inte vara möjligt! De måste ha sett fel....

söndag 24 april 2011

Nästan som vanligt...

Har precis avverkat första barfotastegen för i år på torpet. Ja - någon kraxade förstås om att det var för tidigt... Och det är det säkert - med att vad kan hända? Att jag får en liten förkylning? 

Tror ni att jag bryr mig?



Nej, det var förstås viktigare att känna de första grässtråna killa mellan tårna och känna friheten utan vare sig tyg, gummi eller skinn som barriär.

En dag på torpet tillsammans med alla - och idag var vi verkligen alla (bildbevis kommer) - är en lisa för själen. Det finns nog inget ställe på jorden som kan få mig mer avslappnad och harmonisk. Det har inte alltid varit så - under tonåren hade jag en något annorlunda uppfattning - men sen jag blev vuxen (?) har det alltid varit en fröjd att få vara där!

Vi passade på att planera detaljerna kring vår gemensamma resa till Danmark - bestämde resväg och bokade färjor. Den oundvikliga frågan kommer naturligtvis då - om jag kommer att kunna åka med? Det stora frågetecknet hänger över mig och naturligtvis över alla andra också - inte bara för resans skull - utan ändå!

Men förutom det så kändes den här dagen alldeles nästan som vanligt...

lördag 23 april 2011

God natt!

Ännu en solig dag till ända. Körslaget likaså. (Heja Andreas!!) Alva skickade en bild som hon tog under vår eftermiddag på stan. Så fin!!! (Tack hjärtat!) Hoppas jag hittar något bra sätt att använda den på bloggen. Just nu har jag precis fått ihop någon slags layout som den inte passar i - men det förändras förmodligen! :-) Tills dess får den sitta här:


Nu är det dags att sova! Hoppas det går bättre än i går... I morgon bär det av till torpet för en dag med klanen Blom! Ska bli härligt!


Upp och ner

En bra dag följdes av en sämre natt. Det är som att balansen måste upprätthållas. Inte för bra - inte för dåligt! Mycket tankar kring strålningen och cellgifterna - hur bra kommer de att fungera? Hur stora chanser har jag? Jobbiga tankar att somna in med.

Men på något sätt lyckades jag ändå vakna på bra humör!

Åt frukost med M och skickade sedan ut honom till golfbanan. Bokstavligen. Han försökte protestera, men även han måste få hämta kraft någonstans för att orka. Själv har jag placerat mig på balkongen och sysselsätter jag mig med att ändra utseendet på min blogg. Får inte till det som jag vill...ännu! :-) Men det känns som bra och kreativt pyssel! Ska nog ta en promenad sen.

Eftermiddagen ska spenderas tillsammans med mina underbara tonårningar. Vi ska placera oss på någon trevlig uteservering och umgås. (Kan ju inte bjuda på påskmiddag hemma pga renoveringen) Ser fram mot det!



fredag 22 april 2011

En bra dag!

Idag har jag en riktigt bra dag. Solen skiner och vi ska strax åka ut och sätta oss i F-by och bara njuta av det vackra vädret. Sen blir vi dessutom bjudna på mat! På förmiddagen har vi varit och titta hur lägenheten ser ut. Golv i kök och hall är på plats och det är nästan färdigmålat. Det blir så fint!!! Helgens utmaning ligger i att tömma Alvas rum så att de kan fortsätta där på tisdag.

Jag tror att chocken börjar släppa nu. Jag känner mig lugn, beslutsam och börjar mer rationellt bearbeta situationen. Rädslan har lämnat mig lite mer ifred och jag kan lyfta blicken och se de grönskande björkarna, knopparna som växer och njuta av värmen. Ska till och med ta med mig en bok ut till F-by - vem vet, jag kanske kan läsa några rader. Jag läser passande nog "Lyckan, kärleken och meningen med livet" - en bok jag blev oerhört förtjust i när jag började läsa men som jag bara hunnit halvvägs in i när bomben släpptes.

Kommande dagar ser strålande ut, rent meterologiskt, och jag hoppas att de blir så även i våra sinnen! 


Ta hand om varandra!


torsdag 21 april 2011

Dagen efter!

Sov ändå hyfsat gott inatt. Även om det var lite svårt att komma till ro. Är rätt skönt att ta itu med dagens uppgift - något så vanligt och trivialt som tvätt. Det känns tryggt och påminner mig om att livet faktiskt fortsätter precis på samma sätt som förut runt omkring...

När jag kom upp från tvättstugan hade någon ringt med dolt nummer. Jag vet att alla samtal från Ackis visar dolt nummer. Och då börjar jag ju direkt fundera... Men det är faktiskt så att det kan vara en trist försäljare också (säger hon för att försöka övertyga sig själv!). Och nog ringer de igen om det är något viktigt!?

Utan att bli alltför sentimental så vill jag rikta ett tack till er alla människor - som på ett eller annat sätt följer mig och bryr sig om vad som händer. Ni som mailar, messar och skickar meddelanden, skriver kommentarer - här och på facebook, ni som ringer och ni som sänder mig tankar. Varje uppmuntrande ord stärker mig och gör mig varm och fylld av energi. Jag kanske inte alltid orkar svara er, men känslan bevarar jag inom mig, var så säkra!

Tack för att ni finns! <3

onsdag 20 april 2011

Besked!

Nu vet jag vad som gäller! Den underbara läkaren från kvinnokliniken tog sig tid och ringde mig ikväll vid halv 10 för att ge besked om behandlingen. Hon visste att jag ville veta så fort det bara gick! Det kallar jag hög servicenivå! Beskedet? Jo... Det var inte det bästa, men heller inte det sämsta.

Bra - för att det är koncentrerat till livmodern. Inga tendenser på andra håll i kroppen. Dåligt - för att det sitter så till att det inte går att operera utan det blir strålning och cellgift.

Hon hade precis pratat med läkarna på onkologen och de hälsade att jag var välkommen!

Vilken tur!

Inom två veckor kommer jag att vara i deras vård och behandlingen inledd. Hur det känns? Vet inte än - lite lättad tror jag. Alltid bättre att veta hur spöket ser ut. Men också lite rädd och samtidigt taggad - det kommer att bli tufft, no doubt about it!

Så nu tar jag några djupa andetag, beställer tid hos frisören till nästa vecka och samlar all styrka jag kan under påskhelgen för sen så kör vi!!!

För som jag säger det - I will win!!!

Förvånar mig själv...

...genom att bry mig om saker som borde vara helt oväsentliga för mig just nu. Men det kanske inte är konstigt att man blir ledsen över att bli missförstådd? Fast jag borde verkligen tänka; who cares?

Lustigt!

Behöver positiv input nu istället - måste välja bort det som tar den energi som jag så väl behöver för att bli frisk. Orkar inte med tjafs, bråk, oenigheter, negativism, kritisk och allmänt tråkig attityd. Men hur stänger man ute det? Hur gör man?

Och hur kommer man ihåg den här känslan så att man själv inte hamnar där igen sen?

Har inte du?

Sitter och funderar lite över hur många det är som har kollat upp sina symptom eller sin sjukdomsbild på nätet... Hur många som har googlat och letat och funnit både det man vill hitta och det man inte vill hitta. Jag har - har inte du?

Jag vet att det förmodligen är helt idiotiskt, men hur kan man låta bli när all information finns där ute samtidigt som alla frågorna finns här inne?

tisdag 19 april 2011

Den som väntar på något gott...

...väntar inte för länge! Men hur länge väntar den som inte väntar på något gott? Allting är visserligen relativt - ett klarläggande, en planering, en åtgärdsplan kan nog definieras som gott just nu för mig. Det är läskigt att inte ha något att hålla sig till. Jag vill ju helst ha ett ark med planerade åtgärder där jag kan bocka av allt som görs allt eftersom. Och tänk så skönt det kommer att bli att bocka av den sista - där det står "frisk"!

Bestämde mig för att åka med mina goa vänner på linedancekryssningen! Och det ångrar jag inte en sekund, har med mig massor av positiv energi hem. Men idag är det trögt. Känner mig som bakfull - och det kan jag säga med säker förvissning att de tre mellanölen jag köpte under hela dygnet knappast har försatt mig i det tillståndet.

Det går att skjuta upp tankar ett tag, det går att förtränga hur rädd jag är för en stund, det går att glömma att spöket hänger i taket. Jag kan verkligen njuta av att göra andra saker. Det går att skratta, stoja och dansa utan att jag behöver förställa mig.

Men sen kommer allt ikapp och då är det bara att hänga med när rädslan rasar och samtidigt vara lyckligt medveten om att det finns en underbar människa som tar emot mig var jag än landar. En människa som vet precis vad jag går igenom och som älskar mig gränslöst och villkorslöst när allt är som värst!

För honom är jag livet evigt tacksam!

söndag 17 april 2011

Because I´m worth it!

När man har fått en sån här chock och pendlar upp och ned så blir det väldigt viktigt att vara med människor som ger positiv energi. Människor man älskar och människor man trivs med. Det måste vara enkelt att umgås - nu när allt annat har blivit så komplicerat!

Det blir också oerhört viktigt att göra saker man mår bra av. Jag vill hela tiden unna mig lite extra. Och så kan det väl få vara... Det kanske måste få vara så...

Men en sak är säker - det kan bli dyrt det här! Och egentligen har jag inte alls råd att sitta på krogen och njuta var och varannan dag, köpa mig onödiga och vackra kläder och prylar eller köpa dyr whiskey. Så lite måste jag nog hejda mig. Men en smula lyx i kaoset måste jag få fortsätta att slösa på mig själv, helt enkelt bara för att jag är värd det!!

fredag 15 april 2011

Är det så här?

Är det så här det är att ha cancer? Vad vet jag? Jag har inte gjort det här förut...

Eller jo, det har jag ju - på sätt och vis. För tre år sen. Fast då var det min älskade som var drabbad och jag stod bredvid. Nu är det tvärtom. Man skulle kunna säga att min sjukdom leder till att balans och jämställdhet numer råder i vårt förhållande! Vad man nu ska med den typen av jämställdhet till? Jag skulle ha nöjt mig med att vi kom överens om att vi lagade mat varannan gång och tvättade bilen varannan gång!

Även i dag har jag försökt att upprätthålla balansen - två timmars drickande av kontrastvätska på förmiddagen kompenserades med några timmar på Katalins uteservering i eftermiddagssolen med ett (två?) glas vin! Den balansen känns vettigare och roligare!


Men är det så här det är att ha cancer? Ja - för mig är det så här - just nu! Det är panik över ovissheten, det är rädsla för konsekvenserna, det är glädje över att bo i Sverige, i Uppsala, nära Ackis, det är värme i hjärtetrakten av vännernas och familjens omsorg, det är ilska över att det här ska drabba oss igen och det är tacksamhet över all kärlek som omger mig.

Men det är idag - just nu! Om morgondagen vet jag inget!


torsdag 14 april 2011

Det blir aldrig som man tänkt sig!

Jag startade den här bloggen med en tanke att den skulle bli mitt ställe att uttrycka mina tankar kring skolan, undervisning, lärande och kanske också mina fackliga ideal. En ganska professionell blogg - fast ändå på ett personligt sätt. Jag kastade mig in i #merkateder-debatten och twittrade och bloggade friskt under några dagar... Och kände att - oj vad det här är kul - fantastiskt stimulerande! Det här vill jag göra!

Sen kom något i vägen. Något som på 36 timmar förändrade hela mitt liv. Helt oväntat. Helt överraskande. Bara så där! Du har cancer!


Och helt plötsligt fanns inte så mycket tankar i min hjärna kring Björklund, katederundervisning eller fritidspedagogik. Tankarna handlade mer om operation, strålning, cellgift, tappa håret, berätta för barnen, lymfödem och.....ja....att överleva. Så jag misstänker att om jag nu orkar skriva så kommer den här bloggen att handla mycket mer om det...


Det stora cancerspöket har utmanat mig men det enda jag har att säga är:  Jag kommer att vinna!!!

fredag 8 april 2011

Vad är kunskap?

Lätt fråga - enkelt svar? Inte riktigt, men jag måste få opponera mig lite mot den begränsade synen på kunskap som jag tycker strömmar ut i dagens debatt . Det betyder inte att jag tycker att skolan ska sluta lära ut den typen av kunskap! Att jag tycker att det är oviktigt att kunna läsa, skriva och räkna. Självklart är det viktigt. Att vara orienterad i vår värld, vårt samhälle och vår historia - ja visst! Däremot tror jag inte att det räcker!

Sverige behöver också individer som kan samarbeta och lösa konflikter, som är trygga och mår bra och kan bry sig om sina medmänniskor. Vi behöver medborgare som har övat upp sin självkänsla och har hög kreativitet och problemlösningsförmåga. Det här är också kunskaper som skolan måste ta ett ansvar för att eleverna lär sig!

Om det är det som Björklund kallar flum så är jag flummigast av dem alla! Och jag är dessutom stolt över det!!

torsdag 7 april 2011

Det vackraste som finns!

 - Varför skulle jag vara med i facket? sa han, och strök bort en slinga av luggen som skymde sikten när han kisade mot mig. Jag menar facket bara suger pengar ur oss och har ingen makt alls att påverka något. Det är ju ändå bara arbetsgivaren som bestämmer. Antingen sitter facket i arbetsgivarens knä eller så går fackpamparna på porrklubb för våra medlemspengar. Hur som helst så bryr dig sig inte om vad vi på golvet vill.....

Det han sa väckte en enorm ilska i mig. Jag ville skrika åt honom att han hade fel - att facket visst har någon betydelse, att facket visst påverkar. Jag ville skaka om honom och säga att det bara är fördomar och fråga honom hur han tänkte sig att vår värld skulle se ut utan fackförbund? Men jag förstod att han inte skulle lyssna på det så jag valde istället att säga så här:

För mig är facket det vackraste som finns. Facket - det är du och jag! Det är vi som jobbar tillsammans sida vid sida och som kommer överens om att vi ska stötta varandra. Arbetsgivaren kanske inte självklart lyssnar på oss varje gång vi vill - men att vi säger saker tillsammans, står upp tillsammans med en röst, gör att de till slut blir tvungna att lyssna! För mig är ord som solidaritet, demokrati och alla människors lika värde självklart likväl som att vi hjälps åt att bära varandras bördor. Fattar du inte - vi behöver varandra! Tillsammans är vi starka - tillsammans är jag stark!!! Vill du egentligen vara ensam?

onsdag 6 april 2011

Behörig lärare med inriktning mot fritidshem - fast inte på fritidshemmet?

Med stigande förvåning och lite positivt vibrerande blodplättar läste jag förordningen om behörighet idag http://bit.ly/e7QyBj och insåg att jag plötsligt är lärare även i herr Björklunds ögon! Vilken lycka! Som jag har väntat på det!

Visserligen är mitt ämne - fritidspedagogik - inte det ämne som kommer att ge mig legitimation. Och den verksamhet jag utbildat mig för att driva - som jag värnar om som en möjlig plats för elever att växa, att utvecklas och att lära sig - är fortfarande inte erkänd som en kunskapsskapande verksamhet värd att kvalitetssäkra med en legitimation.

Men man kanske inte ska haka upp sig på detaljer? Jag kan ju läsa 15p i något estetiskt ämne och bli legitimerad att undervisa i det på grundskolan. Det skulle ju vara roligt förstås... Men vilken skillnad skulle det göra för mig som lärare, för fritidshemmen och de barn som dagligen vistas där, egentligen?

Livet på nätet!

Jag började leva delar av mitt liv på Internet någon gång i början av 90-talet och har sedan dess - till och från och i olika former - blivit kvar här. Jag har surfat, chattat, spelat spel, letat musik, laddat hem, shoppat, lärt mig nya danser, spelat poker, dejtat och naturligtvis informerat mig. Jag har facebookat sedan några år och är nybliven twittrare men blogga - det är väl inget för mig? Eller? Vi får väl se....