onsdag 20 april 2011

Besked!

Nu vet jag vad som gäller! Den underbara läkaren från kvinnokliniken tog sig tid och ringde mig ikväll vid halv 10 för att ge besked om behandlingen. Hon visste att jag ville veta så fort det bara gick! Det kallar jag hög servicenivå! Beskedet? Jo... Det var inte det bästa, men heller inte det sämsta.

Bra - för att det är koncentrerat till livmodern. Inga tendenser på andra håll i kroppen. Dåligt - för att det sitter så till att det inte går att operera utan det blir strålning och cellgift.

Hon hade precis pratat med läkarna på onkologen och de hälsade att jag var välkommen!

Vilken tur!

Inom två veckor kommer jag att vara i deras vård och behandlingen inledd. Hur det känns? Vet inte än - lite lättad tror jag. Alltid bättre att veta hur spöket ser ut. Men också lite rädd och samtidigt taggad - det kommer att bli tufft, no doubt about it!

Så nu tar jag några djupa andetag, beställer tid hos frisören till nästa vecka och samlar all styrka jag kan under påskhelgen för sen så kör vi!!!

För som jag säger det - I will win!!!

4 kommentarer:

  1. Hej!

    Jag har inte läst din blogg och visste inte vad du går igenom förrän nu.

    Vilken fantastisk läkare som ringde upp dig för att lämna besked. Sådant betyder hur mycket som helst. Att de tar sitt uppdrag på allvar, att de tar sina patienter på allvar. Det inger trygghet.

    Jag önskar dig och dina närmaste en Glad Påsk och jag säger som du, you will win!

    SvaraRadera
  2. Det där C'et är läskigt. En kompis hittade en knöl på halsen och går f.n. på cellgifter och skall snart börja med strålning.

    Allt handlar om inställning. Eller som han uttryckte det dagen innan hans behandling började: "Det skall bli en intressant upplevelse."

    Han bloggar dessutom om sin behandling på http://cancerbehandling2011.wordpress.com

    SvaraRadera
  3. Jag har tre vänner som har haft livmoderscancer (jag antar mig till att det är det du har). En av dem har fått tillbaka cancer och fick genomgå behandling och operation. Om du vill prata med henne, en som varit med om det värsta scenariot, så kan jag förmedla kontakten (hon bor i Uppsala). Om du vill kan du också läsa här: http://alexandras-blogg.blogspot.com/2008/11/drfr-hejar-vi-p-mia.html

    SvaraRadera
  4. Det värmer i hjärtat att höra om läkare som ser individen och förstår vikten av snabba besked och kontakt. Sjukvården, liksom skolan, får ofta ta emot mycket obefogad kritik. Har träffat på så duktig personal på Akademiska att jag ibland blir alldeles rörd och vill ge dem hjältestatus. Deras bemötande gör det lite lättare att uthärda. Kämpa på, jag tänker så mycket på dig och din nära och kära.
    Många påskpussar!

    SvaraRadera