Nästan som vanligt...

Har precis avverkat första barfotastegen för i år på torpet. Ja - någon kraxade förstås om att det var för tidigt... Och det är det säkert - med att vad kan hända? Att jag får en liten förkylning? 

Tror ni att jag bryr mig?

Nej, det var förstås viktigare att känna de första grässtråna killa mellan tårna och känna friheten utan vare sig tyg, gummi eller skinn som barriär.

En dag på torpet tillsammans med alla - och idag var vi verkligen alla (bildbevis kommer) - är en lisa för själen. Det finns nog inget ställe på jorden som kan få mig mer avslappnad och harmonisk. Det har inte alltid varit så - under tonåren hade jag en något annorlunda uppfattning - men sen jag blev vuxen (?) har det alltid varit en fröjd att få vara där!

Vi passade på att planera detaljerna kring vår gemensamma resa till Danmark - bestämde resväg och bokade färjor. Den oundvikliga frågan kommer naturligtvis då - om jag kommer att kunna åka med? Det stora frågetecknet hänger över mig och naturligtvis över alla andra också - inte bara för resans skull - utan ändå!

Men förutom det så kändes den här dagen alldeles nästan som vanligt...