Väntar!

Det spelar ingen roll hur jag försöker maskera min tillvaro. Jag försöker jobba, jag försöker dansa, jag försöker umgås och leva rätt normalt. Men det jag egentligen gör är väntar! Det betyder inte att det jag försöker sysselsätta mig med under tiden är betydelselöst. Tvärtom - det betyder allt och hindrar mig från att bli helt galen. Men det som hela mitt väsen ägnar sig mest åt är att vänta.

Det är ju inte precis någon favoritsysselsättning - även om jag faktiskt tillskriver mig egenskapen tålmodig. Men nu är så mycket oro och ängslan inblandat att tålamodet inte förmår vara det som råder. Jag vill veta! Jag vill ha den där planen för hur behandlingen ska se ut. Jag vill veta vad jag har att förhålla mig till. Nu!

Men jag är, som tur är, också en förstående person som inser att saker tar tid. Prover måste analyseras, remisser behandlas och administreras, läkare måste ha tid, avdelningar måste ha plats, det finns andra som är sjuka - kanske sjukare än mig (?) osv, osv, osv...

Men hur mycket jag än förstår och begriper och resonerar med mig själv så hindrar det mig inte från att vänta!