tisdag 17 maj 2011

Om änglar...

Jag har överlevt dagen - även om det var riktigt, riktigt jobbigt ett tag! Jag har satt in en piccline (för att spruta in cellgiftet) i en ven i min arm som leder till ett större blodkärl i hjärttrakten. Eller jag? Det var så klart en sjuksköterska gjorde det - två gånger till och med. Den första gången gick det inte så bra. Det gjorde väldigt ont och var allmänt läskigt och det var underbart skönt att ha min sjukhusvane ängel Zahra med i rummet! Den andra gången gick det bättre och jag har nu en 50 centimeter lång turkosblå "slang" som leder in till hjärtetrakten.

Så här fina är vi nu - jag och  min piccline som ska leva tillsammans i 6 veckor:


Efter det äntligen var röntgat och klarlagt att den låg rätt så tog vi en paus med Sushi innan det var dags för mammografi. Något som jag också har lärt mig på den här resan är att bröstcancer och livmoderhalscancer är av samma sorts cancer, så det är dags att utesluta att det finns något i brösten också. Man kan tycka att de redan skulle ha kunnat göra det - så fotograferad som jag har blivit från alla håll och vinklar. Men enligt min läkare så tittar de inte efter det under de andra undersökningarna.

Mammografi är väl inte heller någon favoritsysselsättning men jämfört med förmiddagen så var det som en promenad i parken! Och Zahra fick tid för en datapaus:



Förutom att Zahra har varit en ängel idag så mötte jag redan i morse en annan ängel. En "riktig" ängel. När jag promenerade ner mot stan så blev jag omkörd av en äldre man på en permobilmoppe - precis en sån som min morfar hade de sista åren han levde. Och helt plötsligt kände jag att min morfar var med mig, att han var alldeles nära. Det är han ofta, men idag kändes så starkt att jag blev nästan rädd för en sekund. Samtidigt som jag kände tårarna rulla nedför mina kinder så kände jag ett lugn sprida sig i hela kroppen. Det var som om han sa till mig på sitt lite bryska, bullriga vis att; "Misan - du är stark, du klarar det här!!!"

Och nu när jag kom hem och satte mig framför datorn så påminns jag om att det idag faktiskt är 17 maj...

Grattis på födelsedagen, morfar!

2 kommentarer:

  1. Zahra kan nu allt om twitter o hittade nästan det jag sökte på datorn !

    SvaraRadera
  2. Häftigt att du kände sån närhet med din morfar, han ville nog "visa" sig för dig och tala om att han håller en vakande hand över dig!

    :-)

    Kram Madde

    SvaraRadera