Det viktigaste!

Det är jobbigt nu! Väntar och våndas inför det som ska komma... Ena halvan av mig vill komma igång så fort som möjligt - den andra vill gärna dra ut lite på det för att slippa ta itu med alla känslor det skapar. Fast det är ju dömt att misslyckas. Är man en känslomänniska som jag så lever man med sina känslor oavsett man vill eller inte. Strutsmetoden, som en del praktiserar med framgång, har aldrig funkat för mig.

Klarar mig ändå tack vare alla fantastiska människor i min närhet - de som förstår, de som räcker ut en hand, skänker mig sin styrka, en förtröstansfull blick, en vacker tanke, ett ord, en kram. De som säger att det självklart kommer att ordna sig! Blev överraskad igår av en fantastisk bukett vårblommor från Anitas trädgård. Omtanken lägger sig som bomull kring mitt sorgsna och oroliga hjärta.

Det kanske blir tjatigt att jag ständigt återkommer till detta - alla människors betydelse. Vänner, arbetskamrater, min underbara familj och Magnus som bär mig genom stunderna av ångest!

Men ni får ursäkta, det måste vara så - för just nu finns absolut inget som är viktigare!