Just ju gillar jag dem. Dagarna som går. Även om jag känner att de är rätt jobbiga. Eller just därför kanske... Just nu känns det som jag bara missar saker. Missade Danmark. Missade Rutans 70-års fest. Missade "Svärmors" 60-års middag. Känns jättetrist, men samtidigt så vaknar en liten revanchlysten röst inne i mig - vänta bara....snart.....
För det är nu bara 17 dagar kvar. Det är inte så mycket - drygt 2 veckor bara... Jag kommer att stå ut om det så innebär att jag får ligga rakt upp och ned och må illa resten av tiden.
Och sen ska jag inte lura mig... Det kommer att ta några veckor till innan jag orkar något. Det har de varnat mig för. Men jag kan ändå redan nu njuta lite av känslan att inte behöva åka till sjukhuset varje dag utan istället kunna sitta på altan ute på landet, ligga i skuggan av syrenbusken, läsa, lyssna på radio och bara vara....
Bara några veckor till....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar