Sommarlov!

Nu händer det saker. I går fick jag kallelse till Karolinska sjukhusets radiumhem. Onsdag 15 juni klockan 11.00 ska jag infinna mig på avdelning p14 för brakyterapi (strålning inifrån). Blir utsläppt igen på fredagen. Samma rutin kommer sen att upprepas två veckor till på raken! Så nu adderar vi alltså en behandlingsmetod till - trappar upp den envetna kampen mot spöket. Det känns bra! Lite pirrigt förstås eftersom jag inte riktigt vet hur det kommer att vara. Men bra!

Har varit på skolavslutning på Domarringen idag och fick sjunga "Den blomstertid nu kommer" och äta smörgåstårta med trevliga kollegor. En härlig energikick av allt stöd, alla kramar och all glädje!

Så nu kan jag börja fira mitt sommarlov också! Det känns fint!

Så bra, så bra!

Vet inte riktigt var välbefinnandet, energin och glädjen kommer ifrån. Vaknade innan klockan ringde i morse, utvilad, pigg och glad! Det är inte likt mig alls!!! Och jag mår så bra, så bra, så bra! Den där känslan av att gå omkring och vara obehagligt berusad är väck! Helt! (Kanske därför rosésuget äntligen infann sig på balkongen i går kväll?) Jag vet att det kommer andra, sämre, tröttare, mer frustrerande dagar men det tänker jag inte oroa mig för nu. De kommer ändå och de hanteras då... Nu ska jag bara njuta av att orka lite mer!

Har träffat överläkaren idag. Allt ser bra ut och allt går enligt plan. Jag frågade lite hur de tänkte när de planerade min behandling - vad det beror på att jag får både cellgifter och strålning samtidig. De flesta av mina olyckssystrar och bröder som jag träffar där uppe gör först det ena och sen det andra. Läkaren förklarade att många studier har visat att just min cancerform - cervix - vinner på kombinationen. Cellgifterna förstärker strålningens effekt och fler blir helt botade även på lång sikt. Jobbigare för kroppen men fullkomligt strålande för resultatet alltså! (Den du, Berra!)

Så det är bara att tacka min urstarka kropp, pyssla om den och hoppas att den pallar med hela vägen - för botad det ska jag med bli!!!

Halleluja! :-)

Himla mycket glädje!

Så mycket bra känslor den här dagen har skapat! Ny energi och genuin tacksamhet och glädje. Byggställningarna var borta när jag kom hem från sjukhuset. Bara en sån sak. Glädje! Så nu är mattan utrullad, blommorna planterade, parasollen uppsatta och min nya stol står och väntar på sköna, slöa dagar!

Sjukhusdagen var visserligen lång men gick ändå fort. Alla prover var strålande bra - gott om vita blodkroppar, bra blodvärden och bra njurfunktioner. Och jag har verkligen MÅTT riktigt, riktigt bra hela dagen. Det är glädje! Sverige vann dessutom och jag har sluppit laga mat själv (Tack Zahra och A&D <3) Mer glädje!

Men det är ju inte bara jag i vår familj som slåss mot det stora cancerspöket. Min älskade Magnus kämpade för tre år och idag var det dags att träffa läkaren för att få resultaten av senaste månadens kontrollundersökningar. Och dagens tveklöst största glädjeämne och tacksamhet kommer ur denna läkares ord till honom; "Allt ser bara bra ut och du anses nu botad!"

Vi hann stanna upp och njuta av det i några minuter innan det var dags för oss att gå och installera mig på cellgiftstankning! Absurt! Men så är det i vårt liv just nu! Glädjen och tacksamheten blir inte mindre för det, snarare tvärtom gissar jag...

Den är min största inspirationskälla!

Heja Sverige!

Helgen har gått fort. Den har varit bra på det stora hela - trots jätte-trött-dipp i söndags då jag sov i princip hela dagen. Måste jobba vidare på att inte frustreras när det blir så och istället (som någon klok vän skrev) helt enkelt se det som vila som jag väl förtjänar!

Annars har solen smilat stort mot oss och, förutom min Samsung Galaxy, längtar jag mest av allt efter att de ska ta bort byggställningarna från min balkong så att jag kan börja sommarinreda den "på riktigt". Har köpt en ny baden-baden som jag planerar att placera under parasollet och "bo" i så fort vädret tillåter. Har shoppat lite blommor också som jag hoppas att jag förmår hålla liv i...

Annars har jag i morgon en extra jobbig tisdag som jag, framåt kvällen, kommer att vara tacksam att den är över!!! Startar 7.15 med att köa till provtagningen... 

Jag vet att jag ibland gnäller över den jobbiga behandlingen, över försäkringskassan eller långa timmar i väntrummet. Och självklart känns det skit att jag behöver gå igenom allt detta. Klart jag önskar att jag slapp. Men nu är det så här! Och frågan som känns naturlig en dag som denna är: Skulle jag ha haft råd med detta om jag bodde i ett land som USA? Hade kunnandet och tekniken funnits om jag bott i ett fattigt land? Hade jag haft rätt till det om jag bodde i ett odemokratiskt, diktatoriskt land?

Ju mer jag tänker på det, desto mer tacksam blir jag... Så är det något jag vill fira särskilt idag på Natonaldagen så är det att Sverige är ett riktigt bra land att bo i när man är sjuk!

Lite gnäll...

En av de biverkningar som stör mig mest är känslan av att gå omkring och vara lite svagt, olustigt onykter. Inte riktigt klar hjärna, lite sus i öronen och känslan av att inte riktigt ha kontroll över kroppen och mina reaktioner. Det kommer och går hela tiden i styrka, men lämnar mig sällan helt. Jag vill inte klaga alltför mycket - men ibland är det skönt att bara få gnälla lite...

Det jag också märkte igår är den överkänslighet för solen om läkaren varnade för. Skugga eller solfaktor 30 är det som gäller i sommar. Det stör mig mindre. Jag har alltid gillat skuggan bättre. Men de där härliga tankarna om att sitta i skuggan med en god bok och ett glas rosé byts oftare och oftare ut mot en idé om ett glas iskallt kolsyrat vatten eller varför inte proviva som sällskap till boken? Och det känns ju lite trist för en vinälskare som jag!

Men så är det!

Så jag tyckte att jag behövde en liten må-bra-present och öppnade ett från Susanne som genast gjorde mig gladare. Tack, vännen!:

Och det finns mycket gott i tillvaron ändå. Jag njuter verkligen av att vara ledig! Har fått lite fart att pyssla här hemma. Har till och med börjat sy kuddöverdrag till soffan. Det ni! Och jag njuter av sommarkänslan. Idag ska vi ut till Forkarby för en slö dag i trädgården, under äppelträdet. Till kvällen bjuds det grillat! Och vem vet, jag kanske till och med blir sugen på ett glas rosé framåt eftermiddagen?

Ledig dag

Har varit ledig idag. Ingen behandling alls. Så skönt att slippa åka och inhalera sjukhusluft. Detta har gjort att jag har haft en energifull dag med bra utdelning. Tvättat, putsat två fönser, sytt gardiner och hängt upp, planterat om några blommor och småpysslat (men går fortfarande bara och spanar på soffan...). Nu har vi avnjutit pasta med lövbiff, paprika och champinjoner och till det ett glas rött! Nästan som vanligt... Samlar på de stunderna. När jag nästan glömmer det som händer. När jag nästan känner mig frisk! Måste börja öva på det för snart är vecka 2 över och sakta men säkert närmar sig målet. Drömmer och längtar dit!

Undrar hur det kommer att kännas? Som en lättnad? Jo, förmodligen!  Kommer rädslan för att det kommer tillbaka att kunna hållas i shack? Förhoppningsvis! Som en seger? Definitivt!

Men det jag tror kommer att kännas allra starkast till en början är friheten. Att slippa sjukhuset varje dag! Yeah! Det är något att se fram emot...

Nu!

Natten har spenderats vaken. Utan ont, utan panik, utan sorg - bara vaken. Helt vaken! Inte som ibland annars då jag kan tycka att jag knappt sovit men när jag analyserar i efterhand så har jag ofta sovit ett gäng timmar. Men inte i natt. Slumrade däremot till och från mellan 7 och 8 i morse, men gick sen upp utan väckarklocka för att bege mig mot mitt andra hem med ingång 78. Märkligt. Men jag fick svaret när jag kom till sjukhuset - Cortisonet.

Hade missat de biverkningarna - försvann väl någonstans mellan hörselnedsättning och lymfödem...

Men natten bar frukt. Jag hade tid att i lugn och ro läsa recensioner och jämföra smarta telefoner. Och jag fattade ett beslut som jag faktiskt fortfarande känner mig oerhört nöjd över. En Samsung Galaxy S2. Dyr? Ja! Onödig? Ja! Dyr och onödig? Ja! Fler frågor?

För mig är det bara ett problem. Jag vill ha den nu!