Så frisk som bara en cancersjuk kan vara...

Läkaren ringde idag igen. Förra gången han ringde var i fredags - under de 10 minuter jag lämnade telefonen obevakad och begav mig in i duschen. Typiskt! Visst blir man lite sur! Men ändå förundras jag över med med vilken lätthet jag ändå kunde ta det. Det beror förmodligen mest på att i min egen lilla värld är jag redan så gott som frisk!

Men idag fick jag prata med doktor Tholander. På riktigt! Och han sa att resultaten från magnetröntgen var positiva. Behandlingen har fungerat bra. Inga tumörer i sikte. Inget tyder på att det skulle finnas några som helst rester kvar...

(Och det är ju här man ska jubla, springa gatlopp och spruta champagne på sina medmänniskor. Eller åtminstone på något sätt uttrycka sin glädje....)

Men det kom av sig lite...

För sen sa han - att för säkerhets skull - eftersom jag har haft lite problem under läkningsprocessen, så ska vi också ta ett prov som ska analyseras mikroskopiskt. Just in case.

Först blev jag arg - Va fan! Det räcker nu! Är jag inte undersökt framifrån och bakifrån och allt däremellan? Ska jag behöva vänta på ännu ett resultat? När är det nog?

Men sen insåg jag! Det är så här det kommer att vara från och med nu. Det kommer inte att vara nog. Det kommer aldrig att vara nog! Var tredje månad under flera år kommer jag att få inlämna ett prov och vänta på ett resultat.

Så det är lika bra att vänja sig.

Så nu ska jag bara vara glad över det positiva beskedet jag har fått idag. Magnetröntgen visade INGENTING!!! Jag ska dricka Amarone tillsammans med min kärlek i helgen - för att fira detta och för att fira att vi har funnits för varandra i 7 härliga år! Jag ska fira livet, kärleken och att jag är precis så frisk som bara en cancersjuk kan vara!

Skål!