Just in case! Det var ju så läkaren uttryckte sig. Ungefär. Ett litet prov - för säkerhets skull. Har precis fått kallelse till det lilla provet idag. Ofta upplever jag att jag förstorar saker och när de väl landar i mitt knä är de sällan så skrämmande som jag föreställt mig. Men den här gången blev det tvärtom. Jag hade bilden av att jag skulle upp och göra ett litet cellprov - en gynundersökning på 10 minuter - och sedan vänta någon vecka på svar.
Men det "lilla" provet visade sig involvera fasta, narkos och en sjukhussäng med mitt namn på. En "mindre gynokologisk operation" som kommer att ske på samma ställe där hela den här resan började. Där - på samma plats där jag först fick veta att jag hade cancer. Cirkeln sluts och nu gäller det verkligen att börja bygga styrka igen.
Fan! Vill egentligen bara springa härifrån. Vill ha en enkel väg ut! Det räcker nu! Jag orkar inte mer!
Men jag måste orka! Så klart! Jag och spöket, öga mot öga. I will win!
Så det så!
Hej Marie!
SvaraRaderaJag har följt dig under din resa och ofta tänkt på dig. Kommer du ihåg vad du skrev i början av bloggen...
Så det gäller att bryta ihop, samla kraft, resa mig och gå vidare så att jag kan hitta tillbaka och hålla fast vid min första ingivelse och övertygelse om hur kampen med spöket ska sluta: I will win!
Hälsningar
Åsa T