Jag har nu verkligen försökt njuta några dagar. Försökt le och leva och njuta! Jag har väl lyckats sådär men jag har jobbat, skrattat, lärt mig nya saker och blivit besviken. Precis som vilken annan period i livet som helst. På ytan är allt som vanligt.
Och jag hör mig själv säga gång på gång att jag mår bra - fysiskt. Men ibland glömmer jag att nämna att min mentala hälsa gäckar mig, att mitt normalt så starka psyke åker upp och ner. Värre än värsta berg- och dalbanan. Det känns som jag lever med ständig pms och ständiga klimakteriebesvär. Arg, ledsen, sur, grinig, osäker och avundsjuk...
Så ni borde hålla er undan!
Men vad jag egentligen vill är naturligtvis att ni vågar stanna kvar! Att ni orkar fortsätta att se mig för den jag är - bortom oro och bortom ängslan. Att ni kan överse. Att ni kan förstå och förlåta.
För utan er, alla älskade människor runt omkring, skulle det just nu vara väldigt svårt att finnas till!
Hej Marie. Du är en riktig kämpe Marie. Tänker på dig ofta och skickar "styrketankar" . Hoppas att du får bra besked Kram Marianne
SvaraRaderaOj kom in på din blogg så där bara och blev så berörd. Du verkar vara en kämpe. Hur går det för dig hur mår du nu???? Jag har meniers sjukdom. Har ett dåligt vänster öra som spökar ständigt. Anfall illamående tinnitus mm. Har mår och mår kass psykiskt under en tid. Äter mediciner och kämpar på. Men absolut inget mot du går igenom kan jag tänka. Kämpa på. All lycka från mig.
SvaraRaderaKram