Snopet!

I tisdags hade jag den stora sjukhusdagen när jag hade tid både för CT-röntgen och magnetröntgen. Jag fastade på morgonen, drack kontrast och klarade av CT:n på förmiddagen. Den är inte så farlig och går rätt fort. Fortsatte fasta efteråt och led mig genom några timmar på jobbet med en dåligt isatt nål som sved och kliade i armvecket. Laddade. Längtade efter mat. Och laddade lite till. För magnetröntgen är inte roligt (det är den när man åker i den där tunneln som man knappt kan röra sig i, knappt andas i...).

Vid halv 4 tiden var det dags och jag tog några djupa andetag innan jag klev in i väntrum 9 och satt mig ned. En kvart senare klev jag ur samma rum med outrättat ärende. Det är nämnligen inte möjligt att genomföra dessa två undersökningar samma dag. På grund av kontrastvätskan. Kom dom på. Då. Snopet!

Så jag fick gå hem - besviken med all uppladdad energi pysande ut genom öronen. Och nu är jag tvungen att ladda om igen - till på tisdag. Det tar energi och kraft som jag egentligen skulle behöva lägga på annat. På att hålla ihop. På att orka vänta. På att tänka positivt!

Men det är bara att bryta ihop och  komma igen. Finns inget alternativ. Jag får le sött och be allra ödmjukast om att få låna ny energi från de runt omkring som kan avvara...

Jag lovar att betala tillbaka så snart jag kan!