Impulskontroll?

Idag följdes sjukhusbesöket av en kreativ fas. Gardinstänger skruvades upp, badrummet städades och diskbänken blev skinande ren. Det blev ungefär som jag trodde innan att min sjukdomstillvaro skulle vara med småpysslande aktiviteter i lugn och ro mellan sjukhusbesöken! Vi får väl se om det var en tillfällighet eller inte...

Men sen kom en liten, liten dipp - ja verkligen liten, men ändå lagom lägligt till att jag skulle gå loss på må-bra-korgen! Jag drog upp tre saker (det ni!!!) Och jag inser direkt att det finns stor risk att jag missar samband mellan kuvert och paket när jag gräver ner i korgen... (Ni som vet/vill får upplysa mig om mina missar så fort ni upptäcker dem!)

Jag drog upp ett brev fyllt av energi från Cyrene (puss på dig, så totalt ömsesidigt!) och en talbok från Zahra som hon starkt rekommenderar - ser definitivt fram mot att lyssna på den!!! Jag öppnade också ett paket med en film titulerad; "Hopplös och hatad av alla!" Trots att avsändaren var odefinierad så bortser jag från alla möjligheter att titeln refererar till mig! Ska bli kul att se!

Det var väl lite lagom övning i bristfällig impulskontroll för en tisdagskväll?

Må-bra-korgen

Ni kommer kanske ihåg korgen jag fick med må-bra presenter av mina vänner? Madde undrade om jag likt en "fin flicka" slitit upp alla paket men inte vågat skriva om det.... Men nej, inte jag inte... :-)

Jag tittar på korgen varje dag och tänker lite sturskt....men SÅ dåligt mår jag väl ändå inte? Så korgen har faktiskt fått en funktion till - att jag väljer att fokusera på hur bra jag mår istället för hur dåligt jag mår! Och bara det gör ju att korgen är värd sin vikt i guld.... :-)

Men det börjar bli dags ändå, jag känner det - kanske i morgon efter cellgifterna?

I väntrummet

Min helg har varit fylld av mycket som jag vill ha - härliga människor, kärlek, poker, lek och festligheter... Och för det är jag lycklig! Nöjd! Tillfreds! Men min helg har också fyllts av en diverse otrevligheter. Det är biverkningarna som smyger sig på....  Illamående, uppkördhet och andra komplikationer som en "fin flicka" som jag inte är riktigt bekväm med att formulera skriftligt... Men jag antar att ni kan gissa rätt bra ändå!

Idag vaknade jag dessutom med ont i halsen - lite, lite, men ändå. Kanske lite hypokondri men jag är livrädd att jag ska bli sjuk och äventyra tidsplanen så att allt tar ännu längre tid. Jag tog mig ändå upp till sjukhuset för den dagliga strålningen och måndagens provtagning. Alla som har varit "kunder" vid provtagningen på Ackis vet att det kan ta tid ibland, men idag var det nog extremt. När jag kom vid kvart över nio hade de hunnit fram till nummer 7. Och jag fick  nummer 38. Jag och min stolsgranne satt ett tag och försökte räkna ut hur lång tid det tog per person och försökte beräkna när vi skulle få komma in.

Men vi övergav ganska snart matematiken och började prata om sjukvården istället. Han hade en intressant (?) teori om att människor var mer villiga att spendera pengar på att laga sin bil än att laga sin kropp. Och varför kunde vi inte betala en tusenlapp eller två varje gång vi var på sjukhuset, det gör vi ju till verkstaden?? Har vi råd att lägga det på bilen så har vi råd att lägga det på oss själva, på vår kropp! Jag värmdes faktiskt av mannens genuina upprördhet över att bilen var värd mer än människan. Och visst kan man uppröras över det från tid till annan. Att saker är mer värda än människor. Att hårt går före  mjukt.

Men min stolsgranne verkade bara ha missat den lilla detaljen att vi faktiskt betalar en hel del för sjukvården genom våra skatter... Och han tittade lite förundrande på mig när jag upplyste honom om det. Sen log han och sa att det var ett bra argument. (för vad kan man ju undra...?)

Efter en och en halv timme fick jag komma in! Ett snabbt stick av en säker sköterska och "bara" två rör... Det blir nog en bra dag idag!

Inte första gången!

Lite piggare idag! Har plockat undan lite (!) i röran, fikat med Zahra och till och med unnat mig ett glas vin till maten (eller nja....det har nog gått i kanske ett halvt glas än så länge...men vem vet innan kvällen är slut...).

Hade tid på strålningen klockan 16 men fick inte komma in förrän 17.15. Så nu vet jag verkligen hur det väntrummet ser ut.... Och cykelturen hem i spöregn hade jag kanske kunnat varit utan. Men det är bagateller! Jag har nu klarat av 1 vecka av 6. Yes! Parkerar nu i soffan och väntar med spänning på hur länge jag kan hålla mig vaken! Känns lite som vanligt!  Fredagstrött är det ju inte första gången man är...

Får vara nöjd med lite just nu...

Jag vill så mycket men jag orkar ingenting. Ligger här på min divan (som är delar av den soffa som jag någon dag kanske orkar börja klä om....) timme efter timme, i mitt kaotiska vardagsrum med prylar överallt och tittar slumrande på tv. Och inte ens mitt pedantiska jag orkar ställa en enda pryl till rätta! Så olikt mig...

Undrar just om det kommer att vara så här i 6 veckor - då blir det tungt vill jag lova. Men det kanske bara är temporärt, eller periodvis, eller början på något ännu värre..? Läkaren sa idag att det var fullkomligt normalt att vara helt slut vid en så här tuff behandling. Och sen har jag några till biverkningar att se fram emot om någon/några veckor. Jag visste ju det. Jag vet det. Men ändå... Usch jag måste verkligen jobba på att hålla fokus - bita ihop - andas lungt - ha prioritering nummer ett framför ögonen - Bli frisk!!!

Jag skulle ha velat dansa ikväll... Skulle ha velat orka läsa.... Skulle ha velat spela poker... Men istället får jag försöka vara nöjd att jag lyckades vara vaken hela Criminal Minds! :-)

En trött dag!

Startade dagen med strålning - 08.00. Det tog en kvart ungefär och Magnus skjutsade hem mig sen och jag åt en underbart god frukost. Sen lutade jag mig tillbaka för att slappa till TV:n ett tag och vaknade kvart i 12. Lagom till lunch typ.... :-)

Är fortfarande trött, men jag tror inte att det är behandlingen som har börjat trötta ut mig, utan att det är all spänning som släpper nu när vi äntligen är i gång.

Sköterskan sa idag efter behandlingen - "Nu har du klarat av andra strålningen, nu är du snart klar. Det kommer bara att säga svisch ska du se....."

Hoppas att hon har rätt!

Första behandlingen avklarad!

Så var det äntligen dags! En månad och 10 dagar efter första besöket på kvinnokliniken så sätter allt igång. Underbara Lina tog emot oss och dagen till ära så fick jag eget rum på onkologens dagvårdsavdelning där dagen började med cellgiftsbehandling. Det kommer jag inte att få sen... (eget rum alltså)

Tre timmar tog det. Det gjorde inte ont, var inte obehagligt eller speciellt läskigt. Men det var skönt att ha sällskap! Vi åt lunch och pratade och hade trevligt under tiden (Zahra pratade och jag lyssnade!). Sen somnade jag till och med när spänningarna släppte... 

Det var också invigning med strålningsbehandlingen på eftermiddagen. Gick snabbt och enkelt och smärtfritt!  Stora maskiner, proffsiga syrror, fotomodeller och mästerfotografer! :-)

Massor av piller har jag fått med mig hem: (eller *harkel* jag fick visst inte alla med mig hem) Emend, Furix, Betapred *harkel* och Primperan. Det mesta är mot illamåendet... Men inte Furix som är vätskedrivande. Jag gick nämnligen upp 2 kilo bara av att ligga där (yes!!!) och det är vätska som ska kissas ut under kvällen...

Jag har nu 6 intensiva veckor framför mig med strålning varje dag, provtagning varje måndag, cellgifter varje tisdag och läkarbesök varje torsdag... Och sen två veckors inre strålning. Vad är väl 8 veckor av ett långt liv? Bara att ladda, bita ihop och fokusera på målsnöret!

Vi är i gång och spöket ska få sig en rejäl match!!! Jag har sagt det förr, men jag säger det igen - bara för att ni som tvivlar också ska bli säkra på det: I will win!