Mörkret har skingrats lite. Är faktiskt svårt att fortsätta deppa när jag har sånt massivt, härligt stöd runt omkring mig. Och va fan - jag kan dö om ett halvår eller om 50 år. Oavsett ska jag inte spendera fler dagar än nödvändigt med att oroa mig för det. Det betyder inte att jag gråtit mina sista tårar eller tänkt min sista negativa tanke - men att jag jobbar på att de glada, fridfulla dagarna ska bli fler! Lyckades till exempel dansa ganska obehindrat igår. Bara en sån sak! Det kändes så underbart! Att få röra sig till musiken och bara omslutas av den glädje alla som är där känner ger oerhörd kraft.
Fick också ett ryck och tog steget in på drop in igår och karvade av allt mitt hår. Nja inte allt förstås, även om det kändes så - men en hel del. Hade tänkt göra det inom de närmaste veckorna - men jag var så less på min spegelbild så jag tänkte att det kanske skulle vara uppfriskande med en förändring lite tidigare.
Känns konstigt och ovant så klart, men det är bara att vänja sig. Det kommer ju inte att bli längre precis...
Har också börjat titta på youtube hur man knyter huvudsjalar och kommer på mig själv att tycka att det ska bli lite kul. Absurt men ändå. Så nu letar jag fina sjalar vartän jag går.... Letar också lite större, dinglande örhängen - nåt som jag inte använder normalt men som jag tror känns bra att ha när man inte har något hår som hänger ned runt öronen och halsen. Jag tror att det kan vara jätteviktigt för välmåendet att ändå få känna sig fin på något sätt...
Så - som ni märker känns livet lite ljusare just nu - och bäst av allt idag: Alva kommer hem! <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar