Att göra vad man kan!

Hur kämpar man mot cancer? Alltså mer än att säja nej (skrika nej så högt man kan) eller att skänka pengar till forskning...?

Att känna att man gör något konkret känns ofta bra och ger kraft. Det finns de som avsäger sig behandling med strålning och cellgifter för att istället själv peppa sin kropp till självläkande. Det är i min värld att gå ett steg för långt. Jag tror att traditionell, vetenskapsbaserad behandling är nödvändig. Men jag tror också man kan göra mycket själv. Tänka positivt, röra sig så mycket det går, hitta mindfulness och harmoni, äta bra....

I min situation befinner man sig lite i gränslandet mellan att må dåligt över saker man gjort (rökt som ung, stressat, ätit och druckit onyttigt) och känna en positiv kraft i att man kan förändra - här och nu! Men att ångra det man gjort är ju ärligt talat rätt meningslöst...

Sen finns det ju så mycket att välja på - olika dieter, synsätt och förhållningssätt... Det kan ställa till lite besvär. Vilken passar mig och min kropp bäst? LCHF, makrobiotiskt, paleo, supermat, ekologiskt, kost för den självläkande mm. Jag har läst ganska mycket inom det här området under de senaste åren och har nog en ganska klar uppfattning om vad jag tror på. (Har redan innan förändrat en hel del också måste jag ju påpeka så att ni inte ska tro att jag är helt förtappad....)

Men nu gör jag det igen - tar ett steg till - lite längre, lite grundligare - kanske till och med fullt ut..? Inhandlat tre nya böcker; mat för den självläkande människan, mat som botar samt supermaten - vägen till ett friskare liv. Att lägga till de andra otaliga böckerna jag redan har.

För att det känns bra helt enkelt! För att det får mig att känna att jag åtminstone gör vad jag kan!

Just nu är det livsviktigt!