Äntligen!

Så är jag äntligen hemma efter sista behandlingen på Radiumhemmet! Så ofattbart skönt!!! Det gör mig så där intensivt, fantastiskt, sentimentalt lycklig att jag går omkring med en konstant lyckotår i ögonvrån... Jag glömmer nästan bort att vara trött! Men det är jag så klart... Det har tagit mycket på krafterna även denna gång - även om allt har gått förhållandevis enkelt och smärtfritt!

Nu gäller vila och lugn i helgen och sen har jag några strålbehandlingar och läkarbesök kvar i veckan som kommer. Sen börjar den stora upphämtningen. I lugn och ro ska krafterna samlas inför en ny hösttermin - och på sätt och vis - ett nytt liv. För jag tror inte att någonting någonsin kommer att bli som det har varit...