Så det så!

Tröttheten den här helgen har varit kompakt. Som i en dimma har dagar och nätter passerat och jag har bara väntat på vändpunkten som jag vet kommer någon gång under måndagen... Och nu är den här! Skönt! Fortfarande trött, men på ett mycket mer "normalt" sätt!

I morgon ska jag till strålningen och onkologen för sista gången på ett bra tag. Det känns konstigt. Befriande och gudomligt skönt naturligtvis, men det är någon annan känsla också som jag försöker definiera. Nästan lite sorgligt på något underligt vis. Sjukhuset - och den underbara personalen där - har blivit en trygghet under så många veckors kamp och nu blir jag liksom "utkastad" och hänvisad till mig själv... Hur ska det gå nu? Hur kommer jag att klara mig? Hur kommer jag att må? Det är faktiskt lite som luften gått ur mig. Jag har varit så käck och stark och klok större delen av resan och nu verkar det som det är dags att pysa över lite...

Det finns också saker i det här som man inte pratar om. Till exempel att vaginan kan riskera att växa ihop i läkningsprocessen efter brachyterapin. Hur läskigt låter inte det? Men som tur är finns det ju hjälp att få även för det. Men som sagt - det varken pratas eller skrivs om det så jag hade inte en aning... Kände sympati med den unga läkaren som kom in till mig med en liten vit stav som såg ut ungefär som ett kronljus och skulle berätta för mig hur jag skulle göra...

Och visst är jag lite nervöst orolig för vad resultaten ska visa om några månader. Bara att vänta i sig skapar ju lite oro. Visst - de allra flesta blir helt friska, så är det. Och visst tror jag att jag kommer att vara en av dem. Alla dagar i veckan! Men man vet ju aldrig.... Under den här sjukhustiden har jag pratat med många människor som har erfarenhet av cancer. Jag har kommit att förstå att oron och osäkerheten är något som smugit sig in för att stanna. Något jag kommer att få leva med resten av mitt liv. Det jobb jag har framför mig är att förlika mig med det och inte låta det förpesta min tillvaro!

Så det gäller att bryta ihop, samla kraft, resa mig och gå vidare så att jag kan hitta tillbaka och hålla fast vid min första ingivelse och övertygelse om hur kampen med spöket ska sluta: I will win!

Jag kommer snart att vara där igen!

Så det så!