Satt på akuten igår med M! Vi turas om lite... Men det känns verkligen som jag har fått nog av sjukdomar, åkommor och elände! Sjukhuset har mentalt blivit vårt andra hem. Jag skulle vilja spendera lite mer tid i mitt eget vardagsrum. I mitt eget liv. I vårt liv!
Jag vet att vi ska vara tacksamma. Att vi bor i Sverige. Att det finns hjälp att få. Men det har blivit som om själva ordet sjukhus fräter hål i mitt inre. Värre än strålningen itselfe! Bara doften av handsprit och synen av vita rockar får mig numer att må illa. Och alltid denna ständiga väntan...
Vissa dagar blir det bara för mycket! I mitt liv! I vårt liv! Men som vanligt reser vi på oss, borstar av oss och möter en ny dag.
Men det är inte alltid vi ler, även om Gud ska veta att vi försöker...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar