Blev lite omtumlad och väldigt tagen när jag läste dagens dödsannonser i UNT. En kvinna i min ålder med exakt samma namn har lämnat jordelivet.
Det kunde ha varit jag.
Känslorna knockar mig. Samtidigt som jag känner obegripligt stor sorg för min namne (jag kände henne inte) och funderar på vad som kan ha hänt henne - så känner jag också ren och skär lycka.
Lite "ful" känsla i sammanhanget - jag vet. Så motsägelsefullt.
Men jag har tänkt tanken så många gånger hur min dödsannons skulle se ut. Det har blivit en symbol för rädslan att lämna mina älskade. Så visst kan det - mitt i den underliga sorgen - samtidigt vara en lättnad.
Det är inte jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar