Nu är vi igång.

Ja då är vi igång. Känns befriande. Var ju lite orolig för att min förkylning skulle ha satt ned mina värden och vi inte skulle kunna köra. Men det gick. Och nu känns det som vi är på rätt väg. Känns hoppfullt! Alltså - vad jag menar egentligen är att nu är det dags att börja tro igen. Börja hoppas. Bli övertygad om att det här kommer att funka.

Så det så! 

Frågade dagens sköterska (en mycket förtroendeingivande, charmig och kompetent syrra vid namn Max) hur länge man kan hålla på med den här behandlingen? "18-22 veckor" svarade han. 

Jag log. 

Gott om tid att trötta ut de små jäkla knölarna alltså. 

Bara det funkar. Finns förstås en risk att mina små "älskade" knölar har blivit resistenta mot just den här sortens cellgift. Det kommer att ta ett tag att få syn på det i så fall. Tar några veckor (månader) innan vi kan veta om det här funkar. Så ni förstår, va? Det är oerhört viktigt att tro nu. Att våga känna sig övertygad. Tron försätter berg. Det har vi hört. Så nu hoppas vi. Nu tror vi. Det kommer funka!

Dagens behandling tog lite tid. Dels måste man premedicera för att undvika allergiska reaktioner. (I fortsättningen får jag gå upp klockan 5 för att göra detta hemma själv och på så sätt spara lite sjukhustid) Ni som tidigare varit med minns kanske att jag ändå fick en sån förra gången. Mycket obehagligt och något jag gärna lägger några timmar på att undvika. Dels måste - av samma anledning - droppet droppa sakta, sakta, sakta till en början... Det tar tid, helt enkelt!

Så där låg jag sömnig av tavegyl på ett stort och fint enkelrum. Flytande mellan sömn och vakenhet. Med älskade mamma sittande i fåtöljen mitt emot. Som virkar. Pysslar, Vakar. Flyttades för en stund ett 45-tal år tillbaka och tillät mig känna efter. Lät mig omslutas av känslan att vara omhändertagen. Liten. Att allt är enkelt och självklart. Att någon kan beskydda mig. En känsla från en värld innan jag visste något om det andra... 

En känsla av fullständig trygghet. 

Vaknar till. Här och nu. Och tänker att det här är en bra början. Den tryggheten finns faktiskt här på riktigt. På många olika sätt. Den är vår! Och den är min!

Så nu kör vi. Tillsammans! I trygghet.

#fuckcancer #golife