Jag kan förundras över lättheten. Över accepterandet. Över hur livet bara fortsätter med oss och vi med livet. Borde vi inte reagera på något annat vis? Borde vi inte gråta? Förbanna? Skrika ut vår oro och ångest över livets orättvisor. Borde vi inte känna att det är nog nu...?
Nej vi tar ett glas vin (vi=jag) och tittar på varandra, ler kärleksfullt och skålar för livet! Säger: Nu kör vi! Vi klarar det här också!
Kanske är det så att vi levt så länge med döden och sjukdomen bredvid. Det har blivit en följeslagare - inte en vän, så långt vill jag inte gå - men någon som vandrar bredvid. Ständigt närvarande, alltid på plats. Vi har kanske vant oss, och lärt oss att leva ändå. Att älska ändå. Att njuta och vara här och nu.
Det låter kanske prudentligt, präktigt och kanske lite förljuget. Och det kanske det är. Men ändå - det är så det är. För oss.
Cancern vill alltså inte lämna min kropp. Den finns kvar - just nu i form av tre små knölar i min buk. Mitt i - ungefär där man (jag) tänker att magmunnen sitter... De är tre knölar mellan 13-15 mm. Alltså ganska små. Och ännu inte så farliga. Absolut inget akut. Men det finns en tendens. En diskret tendens (så stod det i röntgenutlåtandet) visserligen, men en tendens. De har slutat krympa och istället börjat växa igen.
Men det finns ingen ny cancer. Ingenstans. Inte i lungor, inte i lever, inte någonstans. Alla värden är jättebra. Det finns bara de där tre små knölarna. Men det kanske är dags nu att agera. Ta några månader till av illamående och trötthet. För att en gång för alla (?) göra upp med sjukdomen.
Läkarna ska samråda. De kommer att ge sina rekommendationer till mig i nästa vecka. Jag har framfört mina önskemål. De känns ganska triviala och handlar om att få in eventuell behandling mellan alla vårens resor. Läkarna är underbara. De förstår. Och de kommer att ta hänsyn till det - så långt det går. Och jag hoppas så klart. Men är också väldigt beredd att offra något.
Att offra något kul nu känns inte så svårt för att något ännu roligare ska få plats sen!
Något så roligt som livet.
Mitt liv!
