Jag har inte skrivit något på över en månad. Det är inte brist på tid som är orsaken. Inte brist på lust heller (tror jag). Det är nog helt enkelt bara så att jag varit upptagen med livet, att leva, att må gott! Det är inte så att jag mått strålande hela tiden. Vi ska inte överdriva. Vissa dagar har varit trötta. Vissa dagar har jag haft ont. Men jag har njutit. Verkligen njutit. Ändå. Mer än ni någonsin kan fatta.
Att leva med cancer är att leva med dödshot. Det jämställs av vissa med att leva i krigszon. Man vet aldrig när en bomb kan explodera. Det är inte lätt - det säger jag inte. Ibland är det riktigt tufft och man golvas av jobbiga tankar lite då och då. Men - det är faktiskt också en kraft att se om sitt liv. Att använda sin energi på rätt sätt. Att göra det man njuter av. Att lägga kraft på det man vill. Och strunta i det andra. Ta vara på alla underbara människor runt omkring. Äta och dricka gott. Låta dammråttorna växa i fred. Vara lite rebell! Njuta. Skratta. Umgås.
Att leva!
Men det var inte det här jag skulle skriva... Inte alls (just got carried away)! Jag skulle lämna en lägesrapport. Rent medicinskt. Har träffat läkaren idag och fått en preliminär plan för fortsättningen.
Tumörerna är inte borta. Inte alla. Inte överallt. De flesta har krympt - men det räcker inte. Riktigt säkert hur det ser ut vet vi inte, men allt tyder på att det blir strålning. Ny röntgen blir den 13 juli. Sen vet vi säkert. Men vi planerar ändå för strålning - och att komma igång så fort som möjligt.
Så någon semester ser det inte ut att bli i år. Inte på det sättet man är van vid åtminstone. Men allvarligt - det spelar ingen roll alls! Inte ett dugg! Det får komma sen...
Jag säger: på skiten bara!! Med all kraft vi kan uppbåda! Fuck cancer!
