tisdag 28 april 2015

Skit också!

Fick ny behandling idag. Skönt att värdena hämtat sig så att det gick att köra. Allt gick dessutom bra och ganska fort. Inga allergiska reaktioner så långt ögat nådde.

Men...

När jag kom hem kände jag mig fryssen och eländig och tog tempen - 37,2. Så det var ju lungt. (även om det är feber för mig) Hade också huvudvärk så jag klämde ändå i mig två alvedon och sov en stund. När jag vaknade en timme senare hade jag 38,1. Skit också!

Så jag ringde så klart onkologen och fick prata med en sköterska. Och nu väntar jag på att läkaren ska ringa och bestämma vad vi ska göra. Hoppas att hon säger att vi ska avvakta...

Hoppas!


måndag 20 april 2015

En ny erfarenhet

Neutropen. Så heter det tillstånd jag är i. En ny erfarenhet. Det kommer sig av att värdet som mäter neutrofilerna (en sorts vita blodkroppar) ligger lågt. Igår hade jag mindre än 0,1 när vi kom upp hit. Idag har jag 0,3. En klar förbättring. Men det behövs minst 0,5 för att bli utsläppt ur den här skyddsisoleringen (jfr normalvärde 1,6-7,5). Har precis träffat läkaren och han tror att det finns möjlighet att jag ska uppnå det i morgon. Så vi hoppas på det. Så där lite lagom mycket. Så att jag inte blir våldsamt besviken om det inte blir så....

Men förutom det mår jag bra. Riktigt bra! Så bra att det känns sjukt konstigt att jag måste vistas här på sjukhuset. Men inte går det någon nöd på mig här. Inte på något sätt.

För här ligger jag i mitt enkelrum med egen fjärrkontroll till tv:n och massor med trevliga sköterskor som passar upp på mig. Inte så tokigt alls egentligen. Och trevliga besökare som förser mig med gott om sysselsättning. Förutom netflix, böcker och storytel har jag nu också stickning, pussel och bokvikning att roa mig med.

Tar nog ett tag innan jag blir uttråkad.


fredag 17 april 2015

Ungefär som "när en man blir riktigt sjuk"

Det har varit riktigt tufft sedan behandlingen. De två första dagarna gick som alltid bra - cortisonet hjälper en hel del (eller kanske snarare skjuter upp problemen?). Dag 3-6 gick jag sen mest och kände mig som en person som både var bakis OCH hade fått influensan. Inte så trevligt. Men det går. För att det måste gå!

Men sen vänder det - det är så ljuvligt att ni kan inte tro det. Livet och orken kommer tillbaka och som tur är glömmer man väldigt fort hur senaste veckan har varit.

Men det här gången blev det inte riktigt så. Jo - det vände. Och det var skönt. Men då kom feber och ont i halsen istället. Lite ont i halsen. Lite feber. Jag som normalt vaknar med 36.0 hade istället 37.3. Kan ju verka hur larvigt som helst. Men det känns. Jag lovar.

Kan tänka mig att det är ungefär som "när en man blir riktigt sjuk"!

tisdag 7 april 2015

En heldag på onkologen

Påsken har varit fantastiskt skön. Jag har umgåtts, skattat och mått gott! Inte tänkt så mycket. Känt mig nästan som vanligt, alltså... ;-)

Och idag var det dags igen. Checkade in på "Casa onkologen" klockan 8 i morse. Fyrbäddsrum denna gång. Fick börja med att lämna nya prover eftersom de jag lämnat innan påsk visade för låga värden.  Det är framförallt de vita blodkropparna och blodplättarna som är för få. Helt enligt plan egentligen - de SKA vara låga när behandlingen verkar som mest. Men sen ska de hämta upp sig igen. En timme av nervositet. Hade de gjort det? Skulle vi kunna köra?

De nya provsvaren visade, tack och lov, en upphämtning och jag fick godkänt. Så då var bara att sätta igång. Nästan. För sen skulle också apoteket blanda de härliga cocktails jag skulle få. Och det tog lite tid till. Så jag passade på att sova lite...

Men runt 10 var vi igång. Härligt! I några minuter. Tills jag började känna mig jättekonstig - tryck över bröstet, enorm hetta i ansikte och på hals och överkropp, svårt att andas... En allergisk reaktion! Suck! Ganska vanlig biverkning de första gångerna, men inte ett dugg trevlig. Som tur var så avtog den direkt när sköterskan stängde av droppet och efter 15 minuters paus provade vi igen - men mycket lägre droppfrekvens. Då gick det bra!

Men det tog lång tid. Alva kom upp och försåg mig med lunch och sällskap. Och när Magnus sen väl hämtade oss vid halv 4 var jag helt slut! Fast jag egentligen inte gjort något alls...

Så det blev en lugn kväll i sängen. Trött men ändå välmående. Med choklad och "larviga", lättsamma sitcoms som sällskap. (Och lite spänd väntan/vånda om Cortisonet kommer att hålla mig vaken.)

Helt ok!

onsdag 1 april 2015

Nu har vi bestämt!

Var och träffade läkaren idag. Ett bra besök! Blodvärde och njurfunktion är bra. Vita blodkroppar dippar - men det är precis som det ska vara nu. Det är på sätt och vis ett bevis för att behandlingen funkar. Ska ta nya prover i morgon - om det nu hinner visa sig någon skillnad. För nu behöver det stiga för att kroppen ska orka med en ny omgång direkt efter helgen. Normalt sett tar man de här värdena dagen innan behandling - men nu kommer det ju en lång (och härlig!) helg emellan. Det gillar vi inte! Jo det gör vi förstås på ett sätt, men det kan krångla till det lite, bli lite mer väntan och vånda... Det måste kanske tas nya prover på tisdag innan vi kan sätta igång för att verkligen se att det vänt.

Men det tar jag... ;-)

Läkaren klämde och kände och tyckte minsann att det redan hade börjat krympa lite. Hon hade svårt att känna tydligt var tumörerna sitter. Och det hon kände var mjukt (vilket också tydligen är positivt). Så det gav en stor postiv skjuts rakt in i mage, själ och hjärta!

Efter tredje omgången (som kommer i slutet av april) kommer vi att göra en CT - för att se svart på vitt om det verkligen ger resultat. Jag frågade vad som händer om det inte visar någon förändring, vad gör vi då? Men jag fick direkt svar att vi bestämmer helt enkelt att det kommer att ge resultat!

Så - bara så ni vet, alltså - nu har vi bestämt det! Så får det bli!

Och vet ni mer - vi har också bestämt att jag kan åka till Spanien i slutet på maj!
Det passar perfekt in i behandlingsplanen! Bara jag orkar så är det fritt fram!

Så - jippi!

Och Glad Påsk!