Kanske hittar jag tillbaka - kanske inte. Vi får se....
Men jag fick en uppbubblande lust att dela med mig när jag satt och rensade mobilen från bilder idag. Jag fick nämnligen syn på den här:
Bilden är tagen utanför Radiumhemmet i somras. Under en av de värsta dagarna i mitt liv. Någonsin. Vi satt och väntade på att jag skulle läggas in för den inre strålningen. Jag var rädd, ledsen, orolig, förbannad och jag mådde dessutom fysiskt otroligt illa.
Men av detta ser jag inget på bilden.
För när jag tittar på bilden idag ser jag bara kärleken. Den som klarade mig genom det. Den som bar mig. Den som räddade mig.
Och den blå himlen...
