tisdag 27 december 2011

Och så var tankarna igång igen...

Jag hade ju bestämt mig för att inte tänka cancer på ett bra tag. Men det blir som vanligt inte riktigt som man tänker sig! För idag droppade det in ett brev från Akademiska. Jag stod ett bra tag och stirrade på brevet. Kunde inte riktigt förmå mig till att öppna - jag fick verkligen tvinga mig själv. I brevet låg en kallelse till onkologen.  Den 11 januari.

Och så var tankarna igång igen...

Varför? Jag skulle ju inte kallas förrän i mars - och till kvinnokliniken dessutom. I bästa fall är det någon brist i kommunikation mellan avdelningarna. I sämsta fall så har onkologen sett något som inte kvinnokliniken har... Suck! Jag ska försöka få tag på "min" sköterska i morgon få se om hon vet något mer. Tills dess ska jag jobba stenhårt på att inte ta ut någon oro i förväg...  Önska mig lycka till!

I will need it!

fredag 23 december 2011

Fridens jul till er alla!

Det blir inte mycket bloggande nu för tiden. Vet inte riktigt hur jag ska tackla det utan sjukhus, behandlingar, provtagningar och besked från läkare. Kanske hittar jag ett nytt perspektiv, en ny ingång, så småningom. För det är ju inte så att alla tankar upphör för att läkarna säger att man är ok just nu...

Men jag vill åtminstone passa på att önska en riktigt God Jul till alla. Stressa inte runt och försök överträffa varandra i julhysterin utan stanna upp och se er omkring. Njut av det ni har, uppskatta varandra och att ni får vara tillsammans. Ingenting annat är egentligen viktigt!

Om man tänker efter...

måndag 5 december 2011

Cancerfri!

I torsdags hade det gått två veckors väntan och jag fick nog. Så jag mailade både kvinnokliniken och onkologen och bad dem höra av sig så att jag fick veta var landet ligger. Just nu!

Onkologen svarade direkt - först fick jag ett mail vid 8-tiden på morgonen att mitt meddelande var vidarebefordrat till min sjuksköterska. och halv 9 ringde hon upp. Dessvärre förklarade hon att ansvaret för att meddela resultatet från denna undersökning låg hos kvinnokliniken. Men hon uppmanade mig att ringa dit för att höra...

Jag ville ge dem en chans att höra av sig själva först. (eller var det ren och skär feghet?) Men då jag - trots att jag kollade båda mobiltelefonerna ungefär var 10 minut - inte hört något efter lunch bestämde jag mig. Jag ringde journumret och förklarade mitt ärende.

"År det resultatet från patologen du vill veta?" frågade sköterskan jag pratade med. "Det har precis kommit in."

Inte för att jag visste att det var just det resultatet jag väntade på men jag nickade och hummade något jakande. Det hade alltså kommit. Det var som en isvind svepte in i min mage samtidigt som alla världens fjärilar släpptes lös. Hjälp! Svaret har alltså kommit!

"Ja det kan vara ganska svårt att förstå de här resultaten" fortsatte sköterskan, "men vi ska se om vi inte kan hjälpas åt. Jag ska läsa upp resultatet för dig"

Jag drog efter andan - kände både förväntan och förfasan samtidigt som det for en undran genom mitt huvud om hon verkligen hade rätt att lämna ut resultaten. Utan att ens vara säker på att kunna tolka dem!!! Men det vågade jag inte säga av rädsla att hon inte skulle fortsätta då...

"Livmoderhalsen är strålskadad och det finns blodrester. Resultatet är svårtolkat men det finns inga hållpunkter för malingt..." Sen fortsatte hon lite längre fram i provsvaret " På slidväggarna finns heller inga hållpunkter för malingt"

Hållpunkter för malingt? Vad betyder det?

"Det betyder att de inte kan hitta någon elakartad tumörvävnad. Det ser bra ut, alltså"

Jag hörde att hon log. Det svindlade för mina ögon. Jag var glad att jag satt ned, ensam i mitt arbetsrum. Tårarna bara vällde fram. Der ser bra ut! Ingen tumörvävnad! Wow!

Jag visste ju redan sedan tidigare att strålskadad vävnad är väldigt lik tumörvävnad så att resultatet skulle vara lite knepigt att tyda var jag förberedd på. Men jag var ändå tvungen att fråga vad det innebar?

"Det innebär bara att de kommer att fortsätta att ha dig under kontroll. Läkaren kommer att förklara mer detaljerat när hon hör av sig..."

När nu det blir...

Men jag bestämde mig - där och då - att vara lycklig över detta samtal och denna information. Och att inte gardera min glädje med att vänta tills jag fått samtalet från läkaren. Cancerfri - that´s me! Åtminstone just nu! Och det känns underbart!!!

Nu är det måndagskväll och jag har fortfarande inte hört något från läkaren. Och ändå ska vi komma ihåg att det här är samma läkare som i början ringde mig på kvällen torsdagen före påsk för att jag inte skulle behöva vänta på besked.

Jag antar att det inte är lika angeläget att lämna besked att man är cancerfri! :-)