tisdag 28 juni 2011

En dag värd att fira...

För 36 dagar sedan fick jag min första cellgiftsbehandling. Idag fick jag min sista. Känns som ett stort steg på vägen mot frihet!

Det är ju naturligtvis vad jag tror och hoppas på – att det är den sista. Men visst kan det komma bakslag. Sånt händer! Hur positiv man än är så måste det finnas med i den realistiska bilden. Min rumskamrat idag var inne på sin tredje omgång under en period av 8 år. Och visst kan det bli så. Och visst klarar vi det med i så fall. Men just nu finns bara en tro som överglänser allt – och det är att detta verkligen var min sista gång! Sånt händer faktiskt också…

Mycket besök idag, sista dagen till ära. Dagens sommarboost svepte in i behandlingsrummet idag i form av smultron och nyponrosor. Tack Zahra!!! Bara doften av smultron gör  mig lycklig och får mig att längta ut i naturen! Och vaniljmazarinen var såååå god!! Tack mamma! :-)


När jag kom hem idag hände något märkligt. Jag såg Alvas blodpudding i kylskåpet och fick ett plötsligt sug efter den. Till saken hör att sedan jag blev vuxen aldrig har ätit det. Det går inte… Men suget var starkt så blodpudding, bacon och lingonsylt blev det. Och till min stora förvåning så tyckte jag att det var SÅ gott! Smakförändringar i all ära men ett sånt lappkast hade jag aldrig väntat mig.

Lite snabbt tänker man ju då att det måste vara något kroppen saknar…  Men mina blodvärden är fortsatt bra – bara ett värde som dippar och det är magnesium  – inte järn! Metall som metall…?

Den underbara sommarkvällen avslutades i trädgården i Bälinge där jag till och med lyckades njuta av ett halvt glas rött vin. Fantastiskt!

Men så var det ju också en dag värd att fira... :-)

måndag 27 juni 2011

Ljuva måndag!

Tänk att det har gått så långt så att måndag har blivit min favoritdag. Det är dagen då det svänger. Då livet, orken och glöden kommer tillbaka. Tröttheten mattas, illamåendet dämpas och småsuget återvänder. Sen hjälper det naturligtvis, en dag som denna, att vädret är strålande och vännerna underbara...

Det är också härligt att veta att tisdag och onsdag som följer också brukar vara rätt starka dagar. Och det är härligt att veta att solen ska skina och värmen stanna. Jag ska försöka njuta lite extra av det! Samla massor av energi...

Alla människor har sina dåliga perioder, sina sorgeämnen och sina fighter som ska utkämpas. Sjukdomar, skilsmässor, barn och livskamrater som dör, ensamhet och besvikelser . Ingen kan säga att något är värre än något annat. Allt är relativt och allt måste genomlidas på ett eller annat vis...

Men utan att tycka synd om oss, så kanske man kan konstatera att jag och Magnus har fått mer än de flesta att hantera på senaste tiden. Och det skulle man kunna nedslås av. Men det är för tråkigt. Istället tycker jag att det är trevligare att tänka på balansen. På att för att uppnå balans i längden så har vi många år av villkorslös kärlek och total problemfrihet framför oss!

Det ser jag fram mot.... :-)

söndag 26 juni 2011

Je suis fatigue!

Midsommarhelgen har firats mestadels i horisontellt läge. Inte alls så spännande som det skulle kunna vara utan egentligen rätt trist. Har mått helt ok - lite illamående då och då och magen lever visserligen sitt eget liv - men mest är jag bara dödligt trött! Det finns ett namn på den tröttheten - fatigue! Det är inte bara det franska ordet för trött utan också den medicinska termen på den trötthet som inte går att sova bort när man har cancer och behandlas för den. Det är en märklig känsla att vakna efter en hel natts sömn och vara precis lika trött som när man la sig... Orkar nästan ingenting!

Men jag håller mestadels humöret uppe rätt bra och ägnar mig åt min favortitsysselsättning - att räkna ner...

fredag 24 juni 2011

Så mycket bättre...

Det gick mycket bättre den här gången. Bedövningen tog som den skulle och jag behövde bara sparsamt med smärtstillande under dagen. Det tog lite längre tid än väntat för de var tvungna att avbryta flera gånger eftersom min puls gick ner under 50. Men jag mådde bra hela tiden och läkaren konstaterade att för mig och min vältränade vilopuls på 56 var det inget bekymmer att ligga så lågt! :-)

I går kväll höll jag däremot på att få lite panik. Det hade blivit en miss med sjukresor - läkaren hade fyllt i fel datum och hur lätt är det att få tag på rätt folk på kvällen före midsommarafton? Därför sitter jag nu och väntar på att bli hämtad av Magnus. Min underbara hjälte som rycker ut och kommer när jag behöver... Det är kärlek det!

Ska bli skönt och komma hem igen! Hoppas ni alla får en härlig midsommar! (jag känner själv att suget efter matjessill börjar byggas upp redan...)

onsdag 22 juni 2011

Here we go again!

Så ligger jag här igen. Inte med fullt så farlig panik som jag trodde jag skulle ha... Mycket tack vare min Magnus naturligtvis, men också tack vare alla dessa fantastiska människor som jobbar här. Jag får förståelse, de ger mig trygghet och delar med sig av sin kompetens och framförallt - av sin tid! Jag är imponerad och fortsatt ödmjuk!

Får en kväll här i lugn och ro - eget rum igen med dator och tv...sämre kan man ha det! Och nu kom det precis in en ung man som frågade om jag ville ha något att dricka? Jag försökte beställa en whiskey - men får nog nöja mig med en kopp grönt the! Vilket för övrig har blivit min nya favoritdryck jämsides med kolsyrat vatten och proviva. Kaffe vill jag inte ens lukta på!

Laddar för fullt inför morgondagen...

tisdag 21 juni 2011

Midsommardrömmar

Jag vet att några av er blir lite oroliga när jag inte skriver varje dag och tolkar det som att jag mår sämre. Inget kunde vara mer fel den här gången - jag har haft två riktigt, riktigt bra dagar när jag har orkat lite mer. Men framförallt jag har inte mått illa. Att må illa är en fruktansvärt avskyvärd känsla som det är himmelriket att slippa. Jag fick ny medicin när jag träffade läkaren i måndags och den verkar fungera bättre. Och det borde den väl eftersom varje tablett kostar nästan 50 kronor.... (visst tär det på ekonomin att vara sjuk - även i Sverige!)

Och nu är det Karolinska igen i morgon. M <3 följer med! Och det är nog jättebra för jag känner en liten klump i magen när jag tänker på det och hoppas, hoppas, hoppas att det går lite enklare den här gången. Att de får till bedövningen lite bättre så jag slipper ta så mycket smärtstillande som sedan sänker mig hela helgen. Håll tummarna vid 9-tiden på torsdag!!!

Kommer hem sen på fredag kring lunch och vill så gärna fira midsommar med matjessill och potatis istället för att ligga och gnälla och äta buljong och rostat bröd.... Så om ni alla hjälper mig att visualisera att jag kommer att vara sugen på det runt 15-tiden på fredag så blir det nog så!!! Så mycket kraft som det finns i er och ert stöd till mig så är jag säker på att det kommer funka! Och lägg gärna till ett glas rött också (inte till sillen, men till kvällen) så är min lycka gjord den här veckan!!!

Dagens måbrapresent kom med bud från Blomstercity. En vacker orkidée. Tack mina härliga dansvänner!!! Jag saknar er och dansen mer än jag törs erkänna!!! Puss på er alla!

Men ändå går tiden makalöst fort även när det är förjävligt! Idag klarade jag av den nästsista cellgiftskuren! 5 av 6! Det firade jag med tre timmar extra på onkologen för att tanka i mig magnesium. Det enda av mina värden som dippade lite.

Och totalt sett är nu 2/3 avklarat - bara 14 fucking days återstår!!! Målsnöret närmar sig...

söndag 19 juni 2011

Ännu en dag...

Just ju gillar jag dem. Dagarna som går. Även om jag känner att de är rätt jobbiga. Eller just därför kanske... Just nu känns det som jag bara missar saker. Missade Danmark. Missade Rutans 70-års fest. Missade "Svärmors" 60-års middag. Känns jättetrist, men samtidigt så vaknar en liten revanchlysten röst inne i mig - vänta bara....snart.....

För det är nu bara 17 dagar kvar. Det är inte så mycket - drygt 2 veckor bara... Jag kommer att stå ut om det så innebär att jag får ligga rakt upp och ned och må illa resten av tiden.

Och sen ska jag inte lura mig... Det kommer att ta några veckor till innan jag orkar något. Det har de varnat mig för. Men jag kan ändå redan nu njuta lite av känslan att inte behöva åka till sjukhuset varje dag utan istället kunna sitta på altan ute på landet, ligga i skuggan av syrenbusken, läsa, lyssna på radio och bara vara....

Bara några veckor till....

lördag 18 juni 2011

Nu klarar jag några dagar till....

Har verkligen inte någon bra helg! Jag känner mig sliten, trött, mår illa och har över huvud taget svårt att vara stark och positiv...

Det är tur att jag har dig, älskade M! Jag vet att det är svårt att stå bredvid - tro mig, jag vet...men utan dig skulle det inte gå!!!

Jag tyckte att jag behövde lite uppmuntran så här på lördagskvällen. Så jag öppnade två paket ur måbrakorgen som fick mig både att le och fälla en tår. Tack Catherine och Cecilia! Dikter av Barbro Lindgren, Sanne Salomonsen - In a New York minute och Monte Pythons Life of Brian. Vilken fantastisk blandning! Tack ni underbara!

Lägg en sten i din hand
den är gammal
tusen år
ja kanske miljoner år
Så gammal är inte du
Du är väl inte miljoner år!

Lägg en sten i din hand
du får den
Den har inga ögon
ingen mun
inget hjärta
ingenting
För den är inte levande
men det är du

/Barbro Lindgren

JA! Det är jag verkligen!!!! Nu klarar jag några dagar till....

fredag 17 juni 2011

Sweet music to my ears!

Ja nu ligger jag hemma i min egen nästan nya röda soffa istället. Ja den är faktiskt färdig - och den blev riktigt bra! Nästan som ny! Och här lär jag bli liggande större delen av helgen. Mår rätt risigt. Är som bakfull av alla droger jag fick i går och av stressen och pressen och allt som den här jävla sjukdomen innebär... Och magen är helt out of order! Inte en av mina bästa stunder alltså!

Men det finns lite positiva saker att berätta. Jag har inte bröstcancer i alla fall. Det har jag papper på nu. Känns ju skönt, det skulle ha blivit lite för mycket... Jag har fått min nya Samsung Galaxy S2 - en liten rolig pryl att pilla på och försöka lära sig under de här trötta dagarna... Alltid bra med distraktion!

Men det bästa av allt bär jag med mig från Radiumhemmet. Något postivt som får mig att förstå att allt det här jag genomlider verkligen gör skillnad. En kommentar från läkaren som undersökte mig innan behandlingen. Något som ingen man någonsin skulle vilja höra men som är sweet, sweet music to my ears: "Den har krymt riktigt fint!"

Ska bli skönt att komma hem

Så var den här första gången över. Skönt! 1 av 3 avklarade! Det har  gått bra - men det har kanske inte bara varit en alldeles genomtrevlig upplevelse. Tydligen jobbar jag redan på att förtränga den. Den sjuksköterska som hade hand om mig i går under behandlingstimmarna tittade in här på morgonen och påminde mig om att jag faktiskt hade ganska ont i går och att jag hade "krävt" ganska mycket smärtlindrande... Jag var alltså precis så otapper som jag föresatt mig att vara. Men det ligger redan i lagom grumlig dåtid och idag mår jag bra - om än ordentligt trött!!

Har precis ätit frukost och ska gå och duscha så snart jag skrivit klart detta. Sen är det bara att vänta på utskrivande läkare och taxin som hämtar mig klockan 11.

Ska bli skönt att komma hem!

Kort rapport!

Dagen har spenderats i sovandets tecken och det är jag tacksam för. Var inte meningen att jag skulle bli sövd, men bedövningen tog inte riktigt så de bestämdes i sista stund... Allt har gått bra - jag har inte haft något ont och tack vare alla medikamenter så har det heller inte varit svårt att ligga still. Har fortfarande inte riktigt "vaknat till".

Ska träffa läkaren i morgon bitti och får med all sannolikhet åka hem runt lunch som det är tänkt. Nu ska jag bara sova natt först också! :-)

torsdag 16 juni 2011

Natten har varit god!

Har sovit gott i natt - förmodligen snarkat ordentligt så att även alla andra också varit tacksamma för mitt enkelrum! Har duschat och klätt mig i den fantastiskt sexiga operationsskjortan. Ett foto är på sin plats men jag tittade mig i spegeln och avstod från helbild! Däremot så ber jag er notera det fantastiskt lägliga med nymålade tånaglar. Passar perfekt till stödstrumporna! :-)



Har fästs vid droppet och ska snart börja dagens drogpåfyllning. Konstigt att jag som aldrig är hungrig på mornarna skulle kunna äta hur mycket som helst nu - bara för att jag inte får (?). Är det inte lustigt hur man reagerar?

Jag känner mig lugn och i mycket goda händer! Let´s rock and roll!

onsdag 15 juni 2011

All good so far!

Trodde väl aldrig att jag skulle skriva detta, men jag har haft en riktigt bra dag tillsammans med M här i Solna. Vi kom vid 11-tiden och har träffat sköterskor, narkosläkare, avdelningsläkaren och har blivit oerhört väl mottagna och bemötta! Vi har fått proceduren beskriven för oss gång på gång och vi har fått fråga och fundera och diskutera. Och de har noga förhört sig om mig och mitt tillstånd. Sen har vi hunnit med en promenad på sjukhusområdet och varit och fikat ute i friheten.



Idag har det varit provtagning och förberedelser. Mina prover är fortsatt bra och blodtryck på 110/70, syresättning 96% och vilodagpuls på 56. (De frågade om jag tränade mycket? Tydligen har jag värden som en toppatlet!). Har också fått god mat både till lunch och middag - men nu blir det snart fasta...

I morgon blir det ilägg av strålningsutrustningen på morgonen med ryggmärgsbedövning och så mycket lull-lull som jag kräver! :-) Därefter får jag åka tillbaka till mitt suveräna rum med bredband och egen tv och ett eget fönster mot gatan! Känns lyxigt, medan de andra delar 2 eller 4 på sina rum. Men i mitt fall är det ju för att strålning ska bedrivas och då kan ju ingen annan vara i närheten... Stackars mig! ;-)

Sen kommer strålningen att pulsera en gång i timmen och håller då på i 20 minuter varje gång. Detta pågår under 6 timmar varav jag ska ligga helt stilla - lagom medikamerad och bedövad och sömnig. Jag kommer inte att vara tapper utan ska be om all lindring jag kan få!

Förhoppningsvis orkar jag skriva en liten summering av mina intryck torsdag kväll eller fredag förmiddag.

För jag får vara kvar en natt till efteråt så att de kan stämma av ev. blödningar och mitt allmäntillstånd och sen beställer jag en taxi som hämtar mig här klockan 11 och levererar mig raka vägen hem för 100 kronor.

Är inte Sverige fantastiskt så säg?

Bara lite sentimental tacksamhet

Sitter och försöker varva ned - i motsats till att varva upp - inför morgondagens tripp till Radiumhemmet på Karolinska. Det går hyfsat! Har förberett mig bra genom att tanka positiv energi via en trevlig kväll hemma hos Björn på altanen för att fira den nyblivna 18-åringen! Får så mycket kraft av att ha mina nära & kära omkring mig! Tack!


Och det känns verkligen tryggt att få ha Magnus med mig i morgon. Det är ju alltid lite pirrigt när man inte riktigt vet vad som väntar! Tack för det facket! (AB § 32 - ledighet med lön för enskild angelägenhet bla vid anhörigs svårare sjukdom) Och tack Janne för din mänskliga tolkning!

När vi ändå är inne på tacksamhet så släpper jag, för en liten stund, totalt lös min ödmjuka och lagom sentimentala tacksamhet inför allas er omsorg - den som varje dag lägger sig som ett varmt och gott täcke över min såriga tillvaro. För att ni är så underbara. För att ni stöttar - alla på sitt eget lilla (eller stora) vis. För att ni hejjar på! För att ni orkar lyssna! För att ni orkar bry er om och följa mig på min resa! För att ni finns i mitt liv!

Till er alla - från djupet av mitt hjärta - tack! <3

Ps: Jag har härjat loss i måbrakorgen igen och hittad lavendel-luktagott-mojäng, duschkräm från Bodyshop och en bok; Björn Larsson - Drömmar vid havet. Tack till de okända avsändarna! :-)

söndag 12 juni 2011

Finns inget annat...

Helgen har varit trött. Många sovpauser och vilopauser har krävts. Magen har krånglat och jag har bara velat vara hemma. Har dessutom börjat erfara känslan av att konstant ha urinvägsinfektion som jag har blivit varnad för. Inte så skönt! Fast jag kan inte vara helt missnöjd. Jag njuter fortfarande av hur bra hela förra veckan var. Och jag är faktiskt halvvägs genom cellgiftsbehandlingen nu. Halvvägs! Tänk! Halvvägs!!! Tiden går verkligen fort...

Ändå förstår jag någonstans att jag har det värsta kvar. Att behandlingen mer och mer kommer att ta ut sin rätt och att den här tröttheten och de andra biverkningnarna kommer att vara både mina vänner och ovänner ett bra tag framöver.  Och samtidigt som behandlingen utökas med ytterligare ett sätt att besegra den här jävla sjukdomen i veckan så borrar jag ned huvudet ännu djupare, biter ihop hårdare och fokuserar med all min kraft på målsnöret.

Finns absolut inget annat att göra!

fredag 10 juni 2011

Sommarlov!

Nu händer det saker. I går fick jag kallelse till Karolinska sjukhusets radiumhem. Onsdag 15 juni klockan 11.00 ska jag infinna mig på avdelning p14 för brakyterapi (strålning inifrån). Blir utsläppt igen på fredagen. Samma rutin kommer sen att upprepas två veckor till på raken! Så nu adderar vi alltså en behandlingsmetod till - trappar upp den envetna kampen mot spöket. Det känns bra! Lite pirrigt förstås eftersom jag inte riktigt vet hur det kommer att vara. Men bra!

Har varit på skolavslutning på Domarringen idag och fick sjunga "Den blomstertid nu kommer" och äta smörgåstårta med trevliga kollegor. En härlig energikick av allt stöd, alla kramar och all glädje!

Så nu kan jag börja fira mitt sommarlov också! Det känns fint!

torsdag 9 juni 2011

Så bra, så bra!

Vet inte riktigt var välbefinnandet, energin och glädjen kommer ifrån. Vaknade innan klockan ringde i morse, utvilad, pigg och glad! Det är inte likt mig alls!!! Och jag mår så bra, så bra, så bra! Den där känslan av att gå omkring och vara obehagligt berusad är väck! Helt! (Kanske därför rosésuget äntligen infann sig på balkongen i går kväll?) Jag vet att det kommer andra, sämre, tröttare, mer frustrerande dagar men det tänker jag inte oroa mig för nu. De kommer ändå och de hanteras då... Nu ska jag bara njuta av att orka lite mer!

Har träffat överläkaren idag. Allt ser bra ut och allt går enligt plan. Jag frågade lite hur de tänkte när de planerade min behandling - vad det beror på att jag får både cellgifter och strålning samtidig. De flesta av mina olyckssystrar och bröder som jag träffar där uppe gör först det ena och sen det andra. Läkaren förklarade att många studier har visat att just min cancerform - cervix - vinner på kombinationen. Cellgifterna förstärker strålningens effekt och fler blir helt botade även på lång sikt. Jobbigare för kroppen men fullkomligt strålande för resultatet alltså! (Den du, Berra!)

Så det är bara att tacka min urstarka kropp, pyssla om den och hoppas att den pallar med hela vägen - för botad det ska jag med bli!!!

Halleluja! :-)

tisdag 7 juni 2011

Himla mycket glädje!

Så mycket bra känslor den här dagen har skapat! Ny energi och genuin tacksamhet och glädje. Byggställningarna var borta när jag kom hem från sjukhuset. Bara en sån sak. Glädje! Så nu är mattan utrullad, blommorna planterade, parasollen uppsatta och min nya stol står och väntar på sköna, slöa dagar!

Sjukhusdagen var visserligen lång men gick ändå fort. Alla prover var strålande bra - gott om vita blodkroppar, bra blodvärden och bra njurfunktioner. Och jag har verkligen MÅTT riktigt, riktigt bra hela dagen. Det är glädje! Sverige vann dessutom och jag har sluppit laga mat själv (Tack Zahra och A&D <3) Mer glädje!

Men det är ju inte bara jag i vår familj som slåss mot det stora cancerspöket. Min älskade Magnus kämpade för tre år och idag var det dags att träffa läkaren för att få resultaten av senaste månadens kontrollundersökningar. Och dagens tveklöst största glädjeämne och tacksamhet kommer ur denna läkares ord till honom; "Allt ser bara bra ut och du anses nu botad!"

Vi hann stanna upp och njuta av det i några minuter innan det var dags för oss att gå och installera mig på cellgiftstankning! Absurt! Men så är det i vårt liv just nu! Glädjen och tacksamheten blir inte mindre för det, snarare tvärtom gissar jag...

Den är min största inspirationskälla!

måndag 6 juni 2011

Heja Sverige!

Helgen har gått fort. Den har varit bra på det stora hela - trots jätte-trött-dipp i söndags då jag sov i princip hela dagen. Måste jobba vidare på att inte frustreras när det blir så och istället (som någon klok vän skrev) helt enkelt se det som vila som jag väl förtjänar!

Annars har solen smilat stort mot oss och, förutom min Samsung Galaxy, längtar jag mest av allt efter att de ska ta bort byggställningarna från min balkong så att jag kan börja sommarinreda den "på riktigt". Har köpt en ny baden-baden som jag planerar att placera under parasollet och "bo" i så fort vädret tillåter. Har shoppat lite blommor också som jag hoppas att jag förmår hålla liv i...

Annars har jag i morgon en extra jobbig tisdag som jag, framåt kvällen, kommer att vara tacksam att den är över!!! Startar 7.15 med att köa till provtagningen... 

Jag vet att jag ibland gnäller över den jobbiga behandlingen, över försäkringskassan eller långa timmar i väntrummet. Och självklart känns det skit att jag behöver gå igenom allt detta. Klart jag önskar att jag slapp. Men nu är det så här! Och frågan som känns naturlig en dag som denna är: Skulle jag ha haft råd med detta om jag bodde i ett land som USA? Hade kunnandet och tekniken funnits om jag bott i ett fattigt land? Hade jag haft rätt till det om jag bodde i ett odemokratiskt, diktatoriskt land?



Ju mer jag tänker på det, desto mer tacksam blir jag... Så är det något jag vill fira särskilt idag på Natonaldagen så är det att Sverige är ett riktigt bra land att bo i när man är sjuk!

lördag 4 juni 2011

Lite gnäll...

En av de biverkningar som stör mig mest är känslan av att gå omkring och vara lite svagt, olustigt onykter. Inte riktigt klar hjärna, lite sus i öronen och känslan av att inte riktigt ha kontroll över kroppen och mina reaktioner. Det kommer och går hela tiden i styrka, men lämnar mig sällan helt. Jag vill inte klaga alltför mycket - men ibland är det skönt att bara få gnälla lite...

Det jag också märkte igår är den överkänslighet för solen om läkaren varnade för. Skugga eller solfaktor 30 är det som gäller i sommar. Det stör mig mindre. Jag har alltid gillat skuggan bättre. Men de där härliga tankarna om att sitta i skuggan med en god bok och ett glas rosé byts oftare och oftare ut mot en idé om ett glas iskallt kolsyrat vatten eller varför inte proviva som sällskap till boken? Och det känns ju lite trist för en vinälskare som jag!

Men så är det!

Så jag tyckte att jag behövde en liten må-bra-present och öppnade ett från Susanne som genast gjorde mig gladare. Tack, vännen!:



Och det finns mycket gott i tillvaron ändå. Jag njuter verkligen av att vara ledig! Har fått lite fart att pyssla här hemma. Har till och med börjat sy kuddöverdrag till soffan. Det ni! Och jag njuter av sommarkänslan. Idag ska vi ut till Forkarby för en slö dag i trädgården, under äppelträdet. Till kvällen bjuds det grillat! Och vem vet, jag kanske till och med blir sugen på ett glas rosé framåt eftermiddagen?

torsdag 2 juni 2011

Ledig dag

Har varit ledig idag. Ingen behandling alls. Så skönt att slippa åka och inhalera sjukhusluft. Detta har gjort att jag har haft en energifull dag med bra utdelning. Tvättat, putsat två fönser, sytt gardiner och hängt upp, planterat om några blommor och småpysslat (men går fortfarande bara och spanar på soffan...). Nu har vi avnjutit pasta med lövbiff, paprika och champinjoner och till det ett glas rött! Nästan som vanligt... Samlar på de stunderna. När jag nästan glömmer det som händer. När jag nästan känner mig frisk! Måste börja öva på det för snart är vecka 2 över och sakta men säkert närmar sig målet. Drömmer och längtar dit!

Undrar hur det kommer att kännas? Som en lättnad? Jo, förmodligen!  Kommer rädslan för att det kommer tillbaka att kunna hållas i shack? Förhoppningsvis! Som en seger? Definitivt!

Men det jag tror kommer att kännas allra starkast till en början är friheten. Att slippa sjukhuset varje dag! Yeah! Det är något att se fram emot...

onsdag 1 juni 2011

Nu!

Natten har spenderats vaken. Utan ont, utan panik, utan sorg - bara vaken. Helt vaken! Inte som ibland annars då jag kan tycka att jag knappt sovit men när jag analyserar i efterhand så har jag ofta sovit ett gäng timmar. Men inte i natt. Slumrade däremot till och från mellan 7 och 8 i morse, men gick sen upp utan väckarklocka för att bege mig mot mitt andra hem med ingång 78. Märkligt. Men jag fick svaret när jag kom till sjukhuset - Cortisonet.

Hade missat de biverkningarna - försvann väl någonstans mellan hörselnedsättning och lymfödem...

Men natten bar frukt. Jag hade tid att i lugn och ro läsa recensioner och jämföra smarta telefoner. Och jag fattade ett beslut som jag faktiskt fortfarande känner mig oerhört nöjd över. En Samsung Galaxy S2. Dyr? Ja! Onödig? Ja! Dyr och onödig? Ja! Fler frågor?



För mig är det bara ett problem. Jag vill ha den nu!